Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

"Malmö universitet blev ungefär som vi tänkte från början."

2019-09-26

När Malmö högskola 1998 öppnade portarna erbjöds 5 000 studenter främst ingenjörs-, vård- och lärarutbildningar. För ett nytt progressivt och urbant lärosäte någon mil söder om Lund krävdes en stark ledare för att hitta rätt väg och tryggt leda utvecklingen framåt. Valet som lärosätets förste rektor föll på en person med akademiska kvalifikationer, rätt visioner, lokal kännedom och inte minst en person som redan innehaft en ledarposition vid ett stort universitet.

Per-Olof Glantz, Jubeldoktor vid Malmö universitet 2019Odontologiska fakultetens jubeldoktor 2019 är en representant för de värdegrunder på vilka Malmö universitet först etablerades. Per-Olof Glantz är mekanikersonen från Lund som blev internationellt erkänd forskare, gästprofessor, hedersdoktor, prorektor och rektor. Han har varit handledare för 25 doktorer och opponent lika många gånger världen över.

När uppdraget som rektor upphörde efter fyra år hade antalet studenter vuxit till 18 000.

Tandläkare av en tillfällighet

Istället för ursprungliga planer på studier till ingenjör i Göteborg tyckte Per-Olof Glantz att tandläkarstudier i Malmö verkade vara ett bra alternativ.

– Jag ville dessutom inte bli läkare eftersom jag inte gillade att bli väckt på nätterna.

Tandläkarstudier innebar arbete med händerna vilket passade Per-Olof Glantz. Kollektivtrafiken mellan Malmö och Lund fungerade bra redan då, och idrottsengagemanget i Lund bidrog till att han blev hemmaregionen trogen. Parallellt med tandläkarstudierna skaffade han också behörighet som extra gymnastiklärare.

Disputerade 1969

Som färdig tandläkare blev han allmäntandläkare vid folktandvården i Växjö men återvände så småningom till tandläkarhögskolan för specialistutbildningen. Efter utbildningen flyttade han över sin kliniska verksamhet till Centraltandpolikliniken vid Malmö Allmänna Sjukhus (MAS) som övertandläkare på deltid. Andra halvan av dagen var han lärare i protetik och forskarstuderande på Tandläkarhögskolan. På fritiden läste han kemi och arbetade på privatmottagningar bl.a. i Malmö och Falkenberg.

– Under tiden på MAS blev jag intresserad av implantat eftersom det ofta saknades naturligt fäste för de stora ersättningar som måste göras på patienter med olika typer av medfödda eller förvärvade defekter i munhålan och dess kringliggande vävnader. De implantat som användes på den tiden var fruktansvärt dåliga, blev lätt infekterade, lossnade och måste därför ofta avlägsnas.

Samtidigt fanns det vetenskapliga indikationer att vissa typer av material kunde fås att fästa permanent i ben om man bara kunde hantera gränsytan mellan det levande benet och vävnadsersättningarna.

På Odontologiska fakulteten i Malmö och vid Ytkemiska institutet på KTH i Stockholm forskarutbildade han sig och disputerade på en avhandling med inslag av både klinik och materialvetenskap. I det sammanhanget började han samarbeta med Per-Ingvar Brånemark och ett antal kemister/materialvetare kring utveckling av tandimplantat i titan.

1972 blev han inbjuden till postdoc vid Welsh National School of Medicine i Cardiff, Wales, där en av professorerna var både tandläkare och materialvetare och tyckte Per-Olofs forskning var intressant.

Efter att ha återvänt till Malmö utannonserades två professurer i ontologisk teknologi och materiallära i Göteborg och Stockholm. Per-Olof Glantz sökte och fick båda.

– Jag ville fortsätta jobba med Brånemark så jag tog Göteborgsprofessuren.

Forskningen i Göteborg uppmärksammades internationellt, och efter fyra år i Göteborg blev han kontaktad av University of California, San Fransisco (UCSF) som ville "köpa över" honom som professor i Biomaterial Science.

– Nästan samtidigt fick jag emellertid också professuren i oral protetik i Malmö efter min gamle handledare Göte Nyqvist. Valet var svårt men familjen beslöt att pröva livet i Kalifornien under det år jag fick tjänstledigt från Malmö. Vi trivdes i och för sig utmärkt på den amerikanska västkusten men forskning av min typ låg den gången i sin linda i USA och därför oerhört komplicerad att bedriva rent juridiskt. Det blev därför nästan automatiskt att återvända till Sverige och Malmö/Lund när tjänstledigheten tog slut.

Nedläggningen 1983

Forskningen gick mycket bra i Malmö men 1983 föreslog riksdagen på mycket diffusa grunder att Tandläkarhögskolan i Malmö skulle läggas ner.

Protester höjdes eftersom nedläggningsbeslutet inte hade saklig grund och Per-Olof valdes till dekanus i ett försök till ändring.

Efter omfattande lokala protester, demonstrationer och annat tryck på regeringen bestämdes slutligen att låta Malmö fortsätta under en femårsperiod officiellt för att söka utveckla nya undervisningsmetoder. Detta lyckades och utbildningen i Malmö återuppstod 1989 vid den omdöpta Tandvårdshögskolan.

– Åren 1983–1987 var en fantastisk tid, oerhört jobbig men också konstruktiv med engagerade grupper av människor. Det var nog de mest stimulerande grupperingar jag någonsin arbetat med, menar han.

Efter fyra år som Tandvårdshögskolans dekanus åkte Per-Olof Glantz på ett s.k. "sabbatsår" som gästprofessor vid New York State University at Buffalo. Forskningen där resulterade bl.a. i helt nya kunskaper om munslemhinnans och salivens ytkemi och förutsättningar för munnens "renhållning".

Tillbaka i Sverige 1988

1989 utsågs Per-Olof Glantz till prorektor vid Lunds universitet. Arbetet i Lundagård avslutades 1992 och han blev därefter snabbt dekan vid Tandvårdshögskolan i Malmö en andra gång.

1994 valdes Per-Olof Glantz som ende svensk hittills till president för International Association for Dental Research (IADR), den hundraåriga internationella organisationen för cirka 15 000 forskare inom odontologi. Han arbetade då stundtals i Alexandria, VA under sin femårsperiod i IADR:s ledning.

– Varför blev jag rektor för Malmö högskola? Jag satt som medlem i Lunds universitets styrelse. Lund kunde inte byggas ut. Malmö ville ha något som var Malmö medan Lund ville ha kontrollen. Egentligen borde det finnas ett regionalt universitet med campus på olika ställen. Jag vet faktiskt inte varför jag blev utvald. Det kan ha varit på grund av min erfarenhet, eller så kunde de inte enas om någon annan.


Sveriges statsminister Göran Persson, Per-Olof Glantz och Danmarks statsminister Poul Nyrup Rasmussen

Regeringen bad Per-Olof Glantz att bli Malmö högskolas förste rektor.

– När jag rådfrågade min hustru och Håkan Westling, före detta rektor vid Lunds universitet om erbjudandet sa de båda, ”Ta det! De behöver någon som kan både Lund och Malmö.”

Vad känner du idag när du tittar på Malmö universitet och vad det utvecklats till?

– Det blev ungefär som vi tänkte från början. Jag tycker jag är nöjd med det jag ser. Det fanns inga stora bromsklossar. Det var oerhört stimulerande att jobba med högskolan precis på samma sätt som när vi kämpade för överlevnad på Tandvårdshögskolan 1983. Jag trodde det skulle vara värre, att man skulle behöva kämpa i motvind, men det var aldrig några problem.

Av de professionella bedrifter ditt CV uppvisar, vilket minne ger dig mest stolthet och tillfredsställelse?

– Det är nog att vi räddade kvar Tandvårdshögskolan i Malmö utan att behöva friställa en enda fast anställd medarbetare.

Det är känt att du fortfarande träffar före detta medarbetare för lunch på stan.

– Ja, det är ju personer som jag har jobbat med och uppskattat både personligt och professionellt. Man vill ju gärna hålla kvar de kontakterna. Det är ju det som är livets kryddor. Det betyder mycket att man fortfarande har kvar en tross i livet knuten till den del som man ser så positivt på. Jag har inte alls samma kontakt med IADR, men jag har också väldigt mycket kontakt med Cardiff.

Text: Johan Portland