Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Paneldebatt om akademiska karriärvägar

2018-04-12

ARBETSMILJÖ. I onsdags hölls paneldebatten ”Varför blir så få kvinnor docenter?”. Svaret på den frågan var bland annat att karriärvägarna påverkas av hur forskaridealet ser ut och att det finns olika villkor och osynliga strukturer i forskarvardagen.

Ju längre upp i den akademiska hierarkin desto färre kvinnor – andelen ökar långsamt och det finns en tendens till backlash, bland annat om man ser på statistik från vårt eget universitet. Andelen kvinnor som blir docenter har inte ökat på ett par år, trots att fler kvinnor än män disputerar på vårt lärosäte. Däremot är könsfördelningen betydligt jämnare när det gäller rektorer, prefekter och dekaner.

I onsdags hölls paneldebatten ”Varför blir så få kvinnor docenter”, arrangerad av Genusvetenskapligt kollegium, i Orkanen. Sara Eldén, docent i sociologi vid Lunds universitet, var särskilt inbjuden gäst och Paula Mulinari, universitetslektor vid Hälsa och samhälle var moderator. Övriga paneldeltagare var från Malmö universitet: Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap och föreståndare för Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering, Kerstin Sandell, prefekt för Institutionen för urbana studier sedan en vecka tillbaka och tidigare prefekt för Institutionen för genusvetenskap vid Lunds universitet, och Catrine Andersson, forskare och lärare vid Fakulteten för hälsa och samhälle.

Superhjälteforskarideal

Sara Eldén tog upp att universitetsvärlden är en miljö som i allt högre grad präglas av konkurrens, bedömningar och mätningar, och fast grundtanken med bedömningar och mätningar är god – att göra akademien mer rättvis och transparent, finns det också baksidor. Hon menade att det har skett en fokusförskjutning när det gäller forskningens villkor från innehåll till mätning, vilket missgynnar vissa typer av forskning, bland annat kvalitativ samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning som kvinnor historiskt ägnar sig mer åt.

”Det akademiska hushållsarbetet”

Återkommande i paneldebatten och samtalet med publiken var en skillnad som gäller arbetsuppgifter i den akademiska vardagen – att kvinnliga akademiker oftare gör ”det akademiska hushållsarbetet”, har kursansvar, hanterar relationer med studenter, kommenterar kollegors texter, deltar i julfestkommittén, och annat ”emotionellt och praktiskt smörjmedel” som finns i en forskningsmiljö och arbetsplats. Tuija Muhonens rapport om kvalitativ jämställdhet på mellanchefsnivå på Malmö högskola togs också upp, den visade att det fanns skillnader mellan manliga och kvinnliga mellanchefer när det gällde förväntningar och arbetsuppgifter, som att kvinnliga chefer hanterade mer administration själva. Catrine Andersson betonade de osäkra arbetsförhållandenas betydelse för forskarkarriären.

Paula Mulinari ställde frågan om varför det överhuvudtaget är en viktig fråga att färre kvinnor blir docenter. Hon fick bland annat svaret att alla frågor om representation är en rättvisefråga, att det måste finnas lika möjligheter för alla som vill ta sig vidare att göra det, men också att det är viktigt för vår kunskapsproduktion att olika sociala erfarenheter av att vara i världen finns med.

Hur kan karriärvägarna bli bättre?

Kerstin Sandell fick frågan om hur hon som ledare i en akademisk organisation kan arbeta för mer rättvisa karriärvägar och menade att det finns mycket hon och andra chefer kan göra – genom att vara tydliga i medarbetarsamtal om vilka vägar och möjligheter som finns, genom att se över hur utlysningar och rekryteringar görs, till exempel så att de inte i praktiken bara passar en person, och genom att våga vara ”tjatig, klumpig och besvärlig”. Hon betonade vikten av att problematisera det ”normala”, det vill säga synliggöra normer och privilegium, inte bara när det gäller män och kvinnor.

Ett annat exempel på hur lärosätet kan få mer rättvisa karriärvägar var att arbeta för ett förändrat forskarideal genom att diskutera och vara öppen med forskningens villkor – och därigenom flytta fokus från individen till de gemensamma förutsättningarna för tillvaron som forskare.

Det handlade också om att välja administrativa karriärvägar, hur anställningsförhållanden påverkar, att inkludera fler än kategorierna män och kvinnor, och lite om jämställdhetsintegrering. Se hela paneldebatten:

Text: Johanna Svensson