Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Vetenskapsrådet presenterar ny behovsinventering för forskningsinfrastruktur

2017-08-30

Björn Halleröd, huvudsekreterare för forskningsinfrastruktur vid Vetenskapsrådet (VR), besökte Malmö högskola den 23 augusti för att berätta om Vetenskapsrådets behovsinventering av forskningsinfrastruktur och ge sin syn på läget för öppen vetenskap.

Forskningsinfrastruktur vid Malmö högskolaForskningsinfrastrukturer av olika skalor

VR har nationellt ansvar för forsknings-
infrastruktur samtidigt som rådet också finansierar infrastruktur av nationellt intresse. Vidare delfinansierar VR utländska infrastrukturer med svenskt intresse. VR håller också i planeringen av Sveriges andra långsiktiga infrastrukturella behov. Uppdatering av planen sker var fjärde år genom bl.a. behovsanalys. I höst öppnar VR en ny behovsinventering som ska ligga till grund för planering och finansiering av forskningsinfrastruktur av nationellt intresse. Samtidigt som VR finansierar dessa större forskningsinfrastrukturer har också Sveriges universitet och högskolor ett ansvar att bygga upp sin egen infrastruktur och vara med att finansiera de nationella satsningarna, inte minst eftersom VRs budget för infrastruktur är begränsad genom att en stor del av de ekonomiska resurserna redan är uppbundna i långsiktiga åtaganden.

Öppen vetenskap

Ambitionen som Europeiska kommissionen har – och som även syns i föreliggande forskningspolitiska proposition pekar åt samma håll – är att öppna vetenskapen genom fritt tillgängliga vetenskapliga publikationer och öppen forskningsdata. Utvecklingen ser ut att forma forskningens kontext i allt större omfattning. Peter Jönsson har skrivit om detta i Malmö högskolas forskningsblogg (se blogg till höger). Digitaliseringen underlättar självklart spridning och nyttiggörande av forskningresultat och data, men det är samtidigt viktigt att känslig forskningsdata inte är öppet tillgänglig. Det finns naturligtvis en mängd faktorer att ta hänsyn till i hanteringen av forskningsdata, inte bara ur sekretessavseende utan också beträffande arkivering, meta-data och hur inter-face för tillgängliggörande ska utformas. I gengäld gynnas forskningsresultatens återanvändning, spridning och därmed nyttiggörande.

Björn Halleröd menar att utbyggnaden av forskningsinfrastrukturer kommer att innebära att kostnaden per forskare kommer öka samtidigt som kompetenskraven ökar beträffande datahantering. Krasst betyder det att antalet forskare i systemet inte kan öka i samma takt som finansieringen och att de resurser och förutsättningar som forskare vid de svenska lärosätena har, inte kan späs ut hur mycket som helst.

Dessa processer gör att forskningen kan säga befinna sig i ett paradigmskifte – också med tanke på att 90 procent av all världens forskningsdata har genererats de senaste två åren. Europa är världens största producent av forskningsdata, men saknar en enhetlig och gemensam struktur för hanteringen av den.

Nyordningen kräver en internationell norm i förvaltningen av forskningsdata som gör de tillgängliga enligt FAIR-principen (findable, accessible, interoperable and reusable). Anspråken på att det ska finnas planer för hantering av forskningsdata ökar, bland annat genom kravställning från forskningsfinansiärer, till exempel kommer det europeiska forsknings- och innovationsprogrammet Horizon 2020 att ha vissa utlysningar med detta krav.

Framtiden

Tillgängliggörande av forskningsdata är tänkt att ske genom nermontering av tekniska, juridiska och mänskliga hinder för återanvändning av forskningsdata. Ambitionen inom EU är att skapa verktyg för tjänster, system och flöden för data av återanvändning. European Open Science Cloud kan vara ett första steg på en sådan väg.

Meningen är att överföring forskningsdata ska fungera inom akademin över ämnesmässiga gränser, men också gentemot andra samhällsaktörer än universitet och högskolor.

Intressant nog kan digitaliseringen påverka hur själva forskningen utförs i framtiden genom att forskningsdata lättare kan tillgängliggöras inom vetenskapssamhället. Nya gränssnitt och kombinationer mellan olika forskningsinriktningar underlättas därmed. Det betyder att samarbeten i nya konstellationer möjliggörs på ett sätt som tidigare inte var möjligt, som i sin tur innebär forskningssamarbete i större eller mindre forskargrupper underlättas i ett sammanhang där nationsgränser blir av underordnad betydelse.

Text: Peter Jönsson