Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling

Alla studenter på Malmö universitet ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett diskrimineringsgrund. Kränkande särbehandling, trakasserier eller sexuella trakasserier är helt oacceptabla och ska inte förekomma på Malmö universitet. Därför ska universitetet agera, så snart någon får kännedom om att någon är utsatt.

Här kan du läsa mer om universitetets arbete med aktiva åtgärder enligt diskrimineringslagen

 

På denna sida hittar du följande information

 

Detta kan du som student göra om du blir utsatt

  • Informera den som utsätter dig för kränkande särbehandling, trakasserier eller sexuella trakasserier om att beteendet är ovälkommet och att du vill att det upphör. Det är också möjligt att du ber någon du har förtroende för att prata med den som du känner dig kränkt eller trakasserad av. 
  • Anteckna tid, plats och vad som hände, vad som sades och hur du upplevde det. Fanns det någon annan där som också kan ha sett eller hört något? 
  • Berätta om vad som hänt för någon du har förtroende för så att du kan undvika att bära på upplevelsen ensam.
  • Informera någon anställd vid din institution om vad som hänt. 
  • Du kan även kontakta samordnare för likabehandling av studenter för råd om hur du kan gå vidare. 
  • Det finns även möjlighet att göra en formell anmälan direkt till utredningsansvarig jurist, Hans Jonsson, på Malmö universitet. 

Råd och stöd för dig som har blivit utsatt

Den som har blivit utsatt kan söka stöd hos studentkåren eller hos Studenthälsan. Studenthälsan har sekretess och lämnar därmed inte vidare några uppgifter. Även den som vill ha råd och stöd utan att en anmälan görs (och därmed starta en utredning) kan vända sig till Studenthälsan eller Studentkåren som är undantagna från utredningsskyldigheten.

Malmö universitet är skyldig att utreda trakasserier

Alla anställda, med undantag för Studenthälsan och studievägledningen på grund av sekretess, vid universitetet har en skyldighet att agera och utreda omständigheterna så snart de får information om eller på annat sätt uppmärksammat att en student kan ha utsatts för trakasserier eller kränkning.

Malmö universitet är alltså skyldig att göra en utredning även i de fall där misstanken om trakasserier eller kränkningar enbart grundar sig på ryktesspridning, anonyma muntliga eller skriftliga påståenden eller andra omständigheter. Samma krav som ställs på universitetet gäller även uppdragsgivare, praktikförmedlare och motsvarande.

Oavsett om studenten vill att utredning ska göras eller ej är universitetet skyldig att vidta åtgärder för att förbättra studiemiljön så att trakasserier och sexuella trakasserier inte sker. 

Det är den drabbade som avgör om handlingen eller beteendet som han/hon/hen utsätts för är kränkande. Om universitetet negligerar att agera vid ett misstänkt fall av trakasserier eller kränkning kan universitetet bli skadeståndsskyldig. Universitetet måste därför ha ett system som så effektivt som möjligt fångar upp de fall av trakasserier och kränkningar som eventuellt förekommer vid universitetet.

Förbud mot represalier
Repressalier innebär att någon blir utsatt för någon form av bestraffning eller dålig behandling, som en reaktion på att hen har påtalat eller anmält diskriminering.

Exempel på repressalier är handlingar eller uttalanden som medför skada eller obehag för någon som anmält eller påtalat diskriminering. Det kan också vara handlingar som försämrar hens villkor eller förhållanden i utbildningen. Ett annat exempel är passivitet, till exempel att universitetet inte sätter stopp för pågående trakasserier.

 

Anmäla trakasserier till utredningsansvarig på Malmö Universitet
Anmälan kan även göras till Malmö universitet utredningsansvariga. När utredningsansvariga får uppgifter om att en student kan ha blivit kränkt ska denne göra en bedömning av de uppgifter som framkommit. Undersökningen syftar till att få klarhet i om en utredning är nödvändig.

Om den utredningsansvarige bedömer att formell utredning ska inledas ska ärendet presenteras för en särskild sakkunniggrupp. I gruppen, som ska ha rådgivande uppgifter, ingår chefen för universitetskansliet, som också är ordförande i gruppen, jurist vid universitetskansliet samt en studentrepresentant. Formella beslut rörande utredningsarbetet fattas av chef för universitetskansliet efter föredragning av juristen.

Beslut som fattas kan antingen vara att ärendet ska betraktas som avslutat eller innebära ett ställningstagande i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra fortsatta kränkningar. Kommer utredningen fram till att den som har agerat kränkande kan komma att omfattas av rättsliga åtgärder överlämnas ärendet för handläggning i den ordning som gäller för disciplinnämnden respektive personalansvarsnämnd. I andra fall kan följdåtgärder behöva vidtas av berörd dekan, prefekt eller av rektor – t ex när förslag uppkommer som påverkar arbetet med universitetets likabehandlingsplaner.

Ytterligare information kan fås av Hans Jonsson som är jurist vid universitetets kansli och utredningsansvarig i Sakkunniggruppen.

Diskriminering

Enkelt beskrivet innebär diskriminering att en student missgynnas i sin studiesituation och att det finns ett samband mellan någon eller flera av någon av de sju diskrimineringgrunderna.  

Kränkande särbehandling

Kränkande särbehandling definieras som återkommande handlingar som riktas mot en eller flera individer på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att personen ställs utanför gemenskapen (AFS 1993:17). Det kan handla om nervärderande bemötande från en lärare eller en studiekamrat, det kan handla om riktade förolämpningar, medvetna eller omedvetna. Det kan också handla om undanhållande av information, baktalande eller rena hot och förföljelser.

Enskilda personer och hela grupper kan påverkas negativ både på lång och kort sikt. Den som blir utsatt känner inte sällan minskad självkänsla och olust och riskerar kortare eller längre psykisk och/eller fysisk ohälsa, vilket i sin tur kan leda till sämre prestationer.

Trakasserier

Trakasserier definieras i diskrimineringslagen (SFS 2008:567) som ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Exempel på trakasserier kan vara att någon uttalar sig nedsättande, förlöjligande eller generaliserande. Det kan också handla om texter, bilder och gester som anspelar på någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Det är den utsatte som avgör vad som upplevs vara kränkande. En handling kan alltså anses kränkande av en person medan en annan person inte alls gör det. Den som trakasserar måste också ha insikt om att beteendet inte är oönskat och kränkande. Det är därför viktigt att den som känner sig kränkt säger eller visar det. Ibland kan det dock vara uppenbart att personen som utsatt en annan för kränkning borde ha förstått det och då krävs det inte ett klargörande för att det ska kunna bedömas som trakasserier.

Trakasserier är särskilt allvarliga när någon överordnad som till exempel en lärare, handledare eller examinator trakasserar en i beroendeställning, till exempel en student.

Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier definieras i diskrimineringslagen som ett uppträdande av sexuell natur och som kränker någons värdighet.

Alla, så väl män som kvinnor och som någon annan, kan både utsätta och utsättas för sexuella trakasserier. Men det vanligaste är att män utsätter kvinnor. Exempel på sexuella trakasserier är oönskade förslag, oönskad beröring, blickar, bilder eller jargong som är sexuellt anspelade och som upplevs kränkande. Det är den utsatte som avgör vad som upplevs vara kränkande. En handling kan alltså anses kränkande av en person medan en annan person inte alls gör det. Den som trakasserar måste också ha insikt om att beteendet inte är oönskat och kränkande. Det är därför viktigt att den som känner sig kränkt säger ifrån eller visar det. Ibland kan det dock vara uppenbart att personen som utsatt en annan för kränkning borde ha förstått det och då krävs det inte ett klargörande för att man ska kunna bedöma det som sexuella trakasserier. 

Sexuella trakasserier är särskilt allvarliga när någon överordnad som till exempel en lärare, handledare eller examinator trakasserar en i beroendeställning, till exempel en student.