Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Historia och historiedidaktik

Utbildning på forskarnivå i historia och historiedidaktik rymmer två dimensioner inom området Utbildningsvetenskap. Den mera renodlade historiedimensionen innebär att en tidsdimension är central. Människors samlade livsvillkor - alltså inte bara delar som har direkt koppling till formell utbildning - studeras, med yttersta syfte att förstå relationen mellan ett föränderligt samhälle och vad som sker i olika utbildningssystem. Betoningen av människors livsvillkor innebär en tyngdpunkt på socialhistoria och kulturanalytiska perspektiv i vilka etnicitet, generation, genus och klass utgör viktiga aspekter.

Att studera historia kan inte frikopplas från en diskussion om hur historia brukas och vilken betydelse den har i samhället. Det innebär också att historiedidaktiska frågor om hur historia förmedlas och om den historiska dimensionens plats i samhälle, kultur och utbildningssystem fokuseras. Frågor kring historieförmedling berör hur, varför och med vilket innehåll historia produceras och förmedlas av bland annat yrkesverksamma i skola samt vid kulturarvsinstitutioner. Vidare studeras reception av historia och vilken betydelse denna har för individer och grupper i samhället. Villkoren för förmedling och reception analyseras utifrån aspekter som rör etnicitet, generation, genus och klass. Centrala begrepp är historiemedvetande, historiekultur, historiebruk, minne och identitet. 

Syftet med utbildningen är att utbilda personer med hög vetenskaplig och kommunikativ kompetens som kan vara verksamma såväl inom universitetssystemet och skolsystemet som i det övriga samhället, både nationellt och internationellt. Det är därmed en ambition att via denna utbildning höja kvaliteten på historieundervisning och historieförmedling liksom annan verksamhet såsom utvecklingsprojekt inom olika utbildningsorganisationer.

Senast uppdaterad av Helena Smitt