Universitet 2018 – fira med oss

Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Anhörigas behov sätts åt sidan

2017-11-22

FORSKNING. Vilka möjligheter till frivilliga val, självständighet och integritet har de som är anhöriga till någon som behöver kommunal vård och omsorg? Och hur förhåller sig en kommunal biståndshandläggare till att det finns mer än en part när vårdinsatser diskuteras? Om det skriver Martina Takter i sin licentiatavhandling, som hon försvarar den 24 november.

Martina Takter

– En av mina slutsatser är att biståndshandläggarna fokuserar på den enskilde personen, alltså den som ansöker om bistånd, och inte på de anhöriga. Det påverkar naturligtvis de anhöriga, vars behov därmed riskerar att inte komma fram. Ansvaret för helheten görs till en privat angelägenhet och legitimerar att det offentliga backar från sitt ansvar, säger Martina Takter.

När Martina Takter lägger fram sin licentiatavhandling avslutar hon sin tid inom Forskarskolan för yrkesverksamma inom hälsa, vård och välfärd, som hon påbörjade för drygt fyra år sedan. Forskarskolan är ett samarbete mellan Malmö högskola och skånska aktörer inom hälsa, vård och välfärd. Tanken är att tillgodose behovet av forskarutbildad personal i regionen.

Forskat halvtid 

– Jag har haft bibehållen lön från min arbetsgivare Malmö stad och forskat halvtid och arbetat halvtid. Vi från forskarskolan har haft en annan förankring än övriga doktorander och tanken om att höja kompetensen inom Malmö stad är bra. Men jag tycker att det behövs ytterligare diskussion kring syftet med att kompetensen ska höjas, säger Martina Takter och tillägger:

– Jag tycker dock att de här åren har gett mig en bra bottenplatta. Jag litar mer till min egen kunskap och mitt sätt att gå tillväga i dag.

Martina Takter arbetar som närståendekoordinator inom Malmö stad och hennes ingång till uppsatsen kändes given från start. 

När ska de hinna?

– Det finns en stor diskrepans kring de här frågorna. I Sverige är det ”arbetslinjen” som gäller. Samtidigt finns det en tanke om att alla vill, ska eller bör hjälpa sina anhöriga. Men när ska de hinna detta? Jag tycker att vi har glömt grundfrågan: varför behöver de anhöriga stöd? När vi har svaret på den frågan kan vi också ge dem rätt stöd, säger Martina och tillägger:

– Jag tycker att vi behöver ställa oss frågan vad som är skälig levnadsnivå även för de anhöriga. Vi behöver ett mer systemiskt tänk kring helhet och delaktighet; det skulle alla kommuner tjäna på. De allra flesta människor vill hjälpa sina nära och då måste vi ta det på allvar.

I sin forskning har Martina Takter intervjuat biståndshandläggare, gjort observationer under hembesök och även läst akter och ärenden som rör just biståndsärenden.

Är det något som förvånat under arbetet?

– Jag trodde att biståndshandläggarna hade större mandat än de faktiskt har. Jag trodde mer på socialtjänstlagens intentioner. Biståndshandläggarna har tydliga riktlinjer att följa, som inte alltid har så mycket med den enskildes behov att göra, avslutar Martina Takter.

Text: Lotta Solding

Senast uppdaterad av Carolin Lind