Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Våld och riskbedömningar av brukare i socialpsykiatrin

Kontaktperson: Linn Persson
Ansvarig: Linn Persson
Medarbetare: Anna- Karin Ivert, Marie Väfors Fritz och Karin Persson
Finansiär: Malmö universitet
Tidsram: 2018-11-01 -- 2023-12-31
Fakultet/institution: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för kriminologi

Idag finns det kunskap om att särskilda psykiatriska diagnoser såsom t.ex. schizofreni innebär en ökad risk för våldsanvändning av den sjuka individen, samt att detta kan påverka bland annat individens egen risk för egen viktimisering, livskvalité och övrig hälsa. I den slutna psykiatriska vården i Sverige använder personalen sig av strukturerade riskbedömningsinstrument för att bedöma risken för att patienten begår upprepade våldshandlingar.

Detta görs dock i dagsläget inte av personal i socialpsykiatrin. Att strukturerade riskbedömningar inte används inom socialpsykiatrin kan få till följd att personal kan tvingas arbeta reaktivt istället för proaktivt, utsättas för ökad stress och otrygghet på arbetsplatsen vilket kan innebära att arbetsmiljön påverkas negativt. Från den internationella forskningen vet vi också att anhöriga till individer med psykiatriska diagnoser kan ha erfarenheter av våld från den anhöriga med en psykiatrisk diagnos, något som kan påverka deras egen hälsa och livskvalité. Detta är dock ett än så länge outforskat område i Sverige. Mot bakgrund av detta har föreliggande projekt fokus på LSS-boenden och boendestöd inom socialpsykiatrin i Sverige och de som är i kontakt med LSS-boenden/boendestöd som brukare, personal eller anhöriga till brukare. 

Inom ramen för projektet kommer vi att pröva att implementera riskbedömningsinstrument för våld på ett antal LSS-boenden/boendestöd i södra Sverige och studera hur detta påverkar brukares våldsanvändning, hälsa och livskvalité, samt personalens arbetsmiljö, hälsa och livskvalité. Inom projektet kommer även anhöriga till brukare intervjuas för att inhämta ny och fördjupad kunskap om deras situation med fokus på erfarenheter av våld, hälsa och livskvalité. 

Förhoppningsvis kan projektet få positiva effekter för brukare, personal och anhöriga. Förutom att predicera våld kan även användandet av riskbedömningsinstrument ge personal mer kunskap om brukarens mående och hälsa och på så vis användas för att ge bättre och mer individanpassat stöd och service. Ny kunskap och förståelse kring varför, när och hur vissa individer med psykiatriska diagnoser använder våld kan också vara av värde för att minska stigmatiseringen av denna grupp. För personal i socialpsykiatrin kan arbetsmiljön förbättras efter införandet av riskbedömningsinstrument, vilket kan leda till bättre hälsa och livskvalité bland personalen och på så vis möjligen även färre sjukskrivningar och högre personalkontinuitet. Detta i sin tur kan påverka både brukare och arbetsgivare positivt.

Slutligen kan ny kunskap om anhörigas erfarenheter av våld förhoppningsvis ligga till grund för bättre stöd och hjälp för anhöriga, samt metoder för dem att hantera och bemöta den sjuke familjemedlemmen. På så vis kan troligtvis anhörigas stigmatisering och sociala utanförskap, samt hälsa och livskvalité förbättras. Även relationen mellan den anhöriga och den sjuka individen kan förbättras.

Description in English

Today we have knowledge about that certain psychiatric diagnoses, for example schizophrenia, are related to an increased risk of violent behavior by the ill individual and that this among other things can affect the individuals own risk of victimization, quality of life and general health. In the Swedish in-patient psychiatry staff use structured risk assessment instruments to assess the risk of repeated violence by the patient. However, this is currently not done by staff in the social psychiatry.

Consequences of that structured risk assessments instruments are not used in the social psychiatry can be that staff are forced to work reactive instead of proactive, are exposed to an increased stress and insecurity at the workplace which can mean that the work environment is negatively affected. From international research it is known that relatives to individuals with psychiatric diagnoses can have experiences of violence by a relative with a psychiatric diagnosis, which can affect their own health and quality of life. However, this is so far an uncharted area in Sweden. In the light of this, the present project has focus on LSS-housings and housing support in the Swedish social psychiatry and those who are in contact with LSS-housings/housing support as users, staff and relatives to users.

Within the frame of the project we will try to implement risk assessments instruments for violence in a number of LSS-housings/housing supports in the South of Sweden and study how this affect users use of violence, health and quality of life, as well as the staffs work environment, health and quality of life. Relatives to users will also be interviewed to collect new and deepened knowledge about their situation with focus on experiences of violence, health and quality of life.

The project can hopefully give positive effects for users, staff and relatives. Besides predicting violence, the use of risk assessment instruments could give staff more knowledge about users’ well-being and health and in that way be used by staff to give improved and more individually adjusted support and service. New knowledge about why, when and how some individuals with psychiatric diagnoses use violence can also be of value to decrease the stigmatization of this group of individuals.

The work environment may improve for the staff in the social psychiatry after the implementation of risk assessment instruments, which could lead to better health and quality of life among the staff and in that way possibly lead to less absence due to illness and higher continuity among staff.  Finally, new knowledge about relatives’ experiences of violence could hopefully serve as a ground for better support and help to the relatives, and methods for them to manage and treat the ill family member. In that way the relatives own stigmatization and alienation, as well as health and quality of life, could possibly improve. The relationship between the relative and the ill individual may also improve. 

Senast uppdaterad av Carolin Lind