Universitet 2018 – fira med oss

Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Riskbedömning av benskörhet och fraktur inom tandvården

Kontaktperson: Christina Lindh
Ansvarig: Christina Lindh
Medarbetare: Joanna Gullberg
Samarbetspartner: Kalmar Läns Landsting, Professor Mattias Lorenzon, Göteborgs universitet, Professor Keith Horner, Manchester Universitet, Professor Hugh Devlin, Manchester, Universitet, Anton Kärrbrink, director at Boneprox Sweden AB
Finansiär: Kalmar läns landsting, Familjen Kamprads stiftelse
Tidsram: 2018-09-01 -- 2020-09-01
Fakultet/institution: Odontologiska fakulteten
Ämne: Odontologi

Projektet handlar om att identifiera riskfaktorer för fraktur på grund av osteoporos (benskörhet) och förväntas leda till kunskap om möjligheten att implementera en innovativ, kostnadseffektiv metod inom allmäntandvård. Osteoporos orsakar försämrad benstyrka vilket leder till ökad risk för fraktur. Frakturer och osteoporos har ökat kraftigt i Sverige under de senaste decennierna. Ungefär varannan kvinna och var 4:e man drabbas under sin livstid. Sverige har bland den högsta förekomsten av osteoporosrelaterade frakturer i världen. Behandling, rehabilitering och produktionsbortfall för patienter med skador som följd av osteoporos kostar samhället många miljarder kronor varje år.

Osteoporos diagnosticeras med bentäthetsmätning, vilket utförs selekterat och individer kan vara bensköra utan att veta om det. Förutom mätvärden från DXA-undersökning finns ett antal kliniska faktorer som medför ökad frakturrisk. Forskning har visat att låg bentäthet i käkarnas benvävnad är indikation på att en individ är i riskzonen för fraktur. De metoder som använts för att bedöma käkarnas benvävnad är framtagna i kontrollerade akademiska miljöer och har inte prövats inom allmäntandvård. De flesta människor besöker tandvården regelbundet och vid dessa besök görs röntgenundersökning för att kartlägga tand/käk relaterade sjukdomar. Den stora mängd röntgenbilder som tas inom tandvården utgör en outnyttjad resurs för bedömning av om en individ har risk för osteoporos med efterföljande fraktur. 

 

Description in English

Academic and hospital based research is a world away from everyday dental practice and a challenge is to translate research success into clinical service. The project is about finding the motivation for a dentist to carry out osteoporosis risk assessment? How effective would risk assessment based on radiographs be in primary dental care? How would new service interface with existing medical service? 

Osteoporosis is a systemic disease characterized by reduced bone mass and microarchitectural detorioration in bone structure. Its impact on sufferers is an increased risk of bone fracture, particularly so of the hip, spine and forearm. Fractures at the hip have an associated mortality and morbidity. Spine fractures lead to pain and deformity and limit normal activity, while forearm fractures also disadvantages sufferers by their effect on normal function. Although osteoporosis can be a secondary effect of a number of diseases, the primary factor in its etiology is age-related bone loss. Bone mineral density (BMD) is the tool for quantifying bone mass and is achieved using dual energy X-ray absorptiometry (DXA). There has been considerable interest in the value of clinical risk assessment tools, based upon questioning of individuals, as means of selecting individuals for DXA. Apart from clinical risk factors, one risk factor is osteopenia (reduction in bone density or structural change) as observed in radiographs.

Age changes in the jaws have been studied extensively over many years and significant correlations have been found between BMD measurements of the spine, hip, forearm and both mandible and maxilla. Dental radiography is probably the commonest x-ray investigation performed in the world.  Radiographs taken by dentists show the teeth but also varying amounts of the jaw bone tissue.

 

Senast uppdaterad av Magnus Jando