Utskrift från Malmö universitets webbplats www.mah.se

Bo Reimer

Bo Reimer är professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Konst, kultur och kommunikation (K3).

Hans forskning riktar sig till stor del mot nya medier, och de olika sätt dessa kan användas på, men han har även ett mediehistoriskt intresse. Han gav 2002 ut boken Uppspel, som är en studie av TV-sportens historia i Sverige. I höst utkommer boken Collaborative Media, författad tillsammans med interaktionsdesignprofessorn Jonas Löwgren. Han skriver ibland kulturartiklar för Sydsvenskan och är tillsammans med musikjournalisten Martin Theander grundare av Popskolan.

 Orange prick Orange prick
Att dela med sig av läsupplevelser

Hur väljer man ut sina 20 största läsupplevelser? Det går naturligtvis inte. Jag har inte heller försökt. Vad jag har gjort är att välja böcker som har gett mig stor behållning, men som med några undantag antingen inte har nått stora läsekretsar eller har blivit bortglömda. Här finns alltså ingen Strindberg. Ingen Lagerlöf. Ingen Poe. De författarna hittar ni själva fram till. Istället blir det stadsskildringar. Det blir journalistik och musik. Egensinniga poeter. Och annat.

Orange prick Orange prick
Musik och idrott

Musik och idrott är två av mina huvudintressen. De tre skribenterna härunder kombinerar inte dessa intressen i sina verk (även om Patti Smith gärna boxningsjabbar på scen), men den kopplingen kan man skapa själv.

bokstafett_bo_just_kids_förlagsbild

Patti Smith: Just Kids: From Brooklyn to the Chelsea Hotel: A Life of Art and Friendship.

Patti Smiths beskrivning av vänskapen med konstnären Robert Mapplethorpe och av deras liv både tillsammans och ifrån varandra i 1970-talets New York är både ömsint och tragisk. Man kan läsa den både som en initierad skildring inifrån av konstnärs- och kändislivet i The Big Apple, och som en storögd coming of age-betraktelse över vad det innebär att bli vuxen.


Antonia Logue: Shadow-box

Antonia Logues debutroman – hennes hittills enda – väckte enorm uppmärksamhet redan innan den hade publicerats: utifrån ett 20-sidigt synopsis och efter en intensiv kamp mellan flera stora prestigeförlag fick den då 23-åriga och helt okända Logue en fantasisumma för att skriva färdigt sin roman. Skriven helt i brevform handlar Shadow-Box om den osannolika men inte otroliga relationen mellan den svarte världsmästaren i tungviktsboxning Jack Johnson, den brittiska modernistpoeten Mina Loy och dadaisten Arthur Cravan. Logue levandegör dessa mytiska personer på ett sanslöst skickligt sätt. Och hon skriver mästerligt om boxning.

Lillian Roxon: Lillian Roxon's Rock Encyclopedia (1969).

Lillian Roxon's Rock Encyclopedia är precis vad namnet antyder: ett uppslagsverk över rockmusik. Det låter kanske inte så spännande. Men detta var det första verket av sitt slag och är i vissa avseenden fortfarande oöverträffat. Roxon dog ung och har skrivits ut ur musikjournalistikhistorien, men hade en enorm överblick över en då fortfarande ung musikgenre (Janis Joplin, Jimi Hendrix och Brian Jones lever fortfarande). Hon skriver personligt och ger introduktioner till artister som inte alla har gått till eftervärlden. Som baksidestexten anger: "Everyone from Roosevelt Gook to the Beatles".

Orange prick Orange prick
Identitet, stil och mode

Som professor i medie- och kommunikationsvetenskap handlar mycket av både min undervisning och forskning om saker som identitet och stil; detta är ju saker som till stor del är relaterade till medie-utbudet. Men intresset för mode sträcker sig också vidare till mitt privatliv.


Colin MacInnes: Absolute Beginners (1959)

Colin MacInnes bok har på svenska fått den hemska titeln Fullständiga färskingar. Tror inte MacInnes, med sin känsla för stil, hade uppskattat det. Boken är en fantastisk skildring av hur tonåringar och unga vuxna med sina nya konsumtionsmönster tar över London på sent 1950-tal. Det är en skildring av reklambranschen och av de nya nöjesställena i Soho, men det är också en skildring av den betydelse de västindiska emigranterna hade för både musik och mode i huvudstaden. Julian Temples film av boken är bättre än sitt rykte.

Dick Hebdige: Subculture. The Meaning of Style (1979)

Dick Hebdiges tunna lilla bok Subculture är en akademisk analys av olika subkulturella fenomen, med speciellt fokus på punkare och skinheads. Boken är en omredigerad version av Hebdiges avhandling från Birmingham. Den teoretiska delen är kanske inte helt lättläst, men de konkreta stilanalyserna kräver ingen akademisk förförståelse. Vilket förklarar att boken hela tiden trycks i nya upplagor och ligger framme i trendiga bokaffärer.

Robert Elms: The Way We Wore: A Life in Threads (2004)

The Way We Wore (inte The Way We Were, som i Barbra Streisandfilmen) är den brittiske journalisten och radioprataren Robert Elms memoarer. I boken skriver han om sin uppväxt och han skriver mycket om musikscenen i London på 1980-talet, då han skrev för The Face. Men framför allt skriver han om sin fascination för kläder och mode på ett sätt som få män har gjort tidigare. Personligt, underhållande och självironiskt.

Orange prick Orange prick
Humor och absurdism

Jag är förtjust i korta, vassa formuleringar. Inte minst sådana som är resultatet av ett medvetet arbete med språk: med dess möjligheter och begränsningar.


Ingela Norlin: Den maniska krokodilen (1985)

Ingela Norlins Den maniska krokodilen – hennes debutverk och fortfarande den enda bok hon har publicerat – består av en samling absurdistiska noveller. Norlin skriver elegant och roligt, men det som främst lever kvar efter läsningen är hennes förmåga att vrida på vardagen precis tillräckligt mycket för att vi ska kunna titta på den med nya ögon. Vad händer när kroppen lämnar sängen trots att man själv ligger kvar? Om man googlar hennes namn märker man att det är många som skulle vilja läsa mer av henne.

 

Ida Börjel: Skåneradio (2006)

Det här är malmöpoeten Ida Börjels andra diktsamling. Den utgår ifrån samtal mellan radiopratare på en närradiostation och lyssnare till kanalen. Samtalen är ofta komiska, men skrattet sätter sig lätt i halsen. På något underligt sätt lyckas Börjel emellertid skapa en känsla av ömhet för de medverkande i samtalen. Samlingen blir också ett utforskande av närradio som medium.

Orange prick Orange prick
Teknologi och mediehistoria

De här böckerna har mer gemensamt än vad man först kan tro.

Bram Stoker: Dracula (1897)

Att välja Dracula skulle kunna vara baserat på en tanke om att visa att gamla vampyrberättelser är minst lika spännande som dagens. Och så skulle man kunna argumentera. Men det är inte därför jag har valt boken. Det är istället för att den – mycket överraskande första gången man läser den – drivs av författarens fascination för den tidens medieteknologier. Berättelsen förmedlas till läsaren genom huvudpersonernas dagböcker och brev, och genom utdrag ur dagstidningar. De skriver på skrivmaskiner, stenograferar och tar foton med Kodak-kameror. De samlar in information genom att spela in sina iakttagelser på fonograf-rullar. Här finns en tilltro till teknologins förmåga att skapa en absolut rationalitet och en fullständig kartläggning av skeenden. Men det finns en gräns för hur absolut denna rationalitet kan vara …

 

Jan Holmberg: Slutet på filmen: o. s. v (2011)

Filmvetaren Jan Holmberg – tidigare lärare på K3, Malmö högskola, numera VD för Stiftelen Ingmar Bergman – har med sin essä Slutet på filmen skrivit det svenska medievetenskapliga verk som nog har berört mig mer än något annat. Essän är en mycket personlig, och melankolisk, betraktelse över det öde som filmen håller på att drabbas av: om några hundra år finns det inga filmer kvar, varken analoga eller digitala.  Holmberg beskriver denna utveckling på ett extremt kunnigt sätt ur ett historiskt perspektiv, men väver också samman denna utveckling med sitt eget liv och händelser i detta.

Orange prick Orange prick
New York, New York

Storstäder kan skildras på olika sätt. Här är en samling tidningsartiklar, en diktsamling och en arkitekturhistoria.


Djuna Barnes: New York (texter från 1910-talet)

Djuna Barnes är kanske mest berömd som författare till den tidiga modernistiska romanen Nightwood, publicerad 1936. Men innan hon gick över till fiktion var hon journalist. New York samlar ett stort antal av de artiklar hon skrev för olika dagstidningar i New York under 1910-talet, artiklar som hon ofta också illustrerade. Barnes ger mycket subjektivt hållna inblickar i den tidens offentlighet. Hon är speciellt bra på att skildra folkmassor och de personer som utgör dessa, men hon är också en skicklig intervjuare. I samlingen ingår bland annat den berömda artikel där hon skriver om kvinnors fascination för boxning.

 

Dorothy Parker: Enough Rope (1926)

Enough Rope är Dorothy Parkers första diktsamling. Jag hade egentligen kunnat välja vilken dikt- eller essäsamling som helst av henne, men denna första överträffades nog aldrig. På engelska används ofta ordet wit när man vill beskriva hennes sätt att skriva. Ordet är inte helt enkelt att översätta till svenska. ”Kvickhet” kanske är bäst. Men det täcker inte helt det engelska ordet, som också uttrycker elegans och intellekt. Hur som helst: Parkers dikter handlar om kärlek, om ensamhet och om stolthet. Det finns en lång amerikansk, kvinnlig tradition av skrivande som går direkt tillbaka till henne.


Rem Koolhaas: Delirious New York: A Retroactive Manifesto for Manhattan (1978)

Som titeln anger är Delirious New York stjärnarkitekten Rem Koolhaas manifest över och för Manhattan. Det är en utforskning av storstaden; en utforskning som tar sin utgångspunkt i stadens arkitektur och inte minst dess skyskrapor. Magnifikt illustrerad.

 

Orange prick Orange prick
Kulturkritik och -fiktion

Gränsen mellan kulturkritik och kulturfiktion är inte solklar. De här böckerna är inte heller helt enkla att genrebestämma.


Jorge Luis Borges: Fiktioner (texter från 1940/1950-talen)

Den här novellsamlingen av Borges är kanske en av de mest kända böckerna på min lista. Den är svår att gå förbi. Novellerna är gripande och har den dubbla egenskapen av att kunna läsas som fascinerande berättelser ”i sig” och som något som går långt bortom det faktiska innehållet. Här finns bland annat den berömda berättelsen om biblioteket i Babel.

Sven Lindkvist: Myten om Wu Tao-Tzu (1967)

När jag läste litteraturvetenskap på Göteborgs universitet var det den här boken som gjorde störst intryck på mig. Den visade mig hur en svensk författare kunde sätta politiska skeenden i ett globalt perspektiv, men den visade också på ett fascinerande sätt på ett möte mellan kall, politisk analys och mystik.

Joan Didion: The White Album (1979)

Idag är Joan Didion förmodligen mest känd för sin bok över sitt sorgeår efter maken och kollegan John Gregory Dunnes död, The Year of Magical Thinking, som kom ut 2005. Men redan på 1960-talet var hon en betydande kulturskribent. The White Album är en samling av tidskriftsartiklar skrivna under 1970-talet. De handlar om Kalifornien, och de är skrivna i skuggan av dels Charles Manson-morden, dels av hennes eget nervsammanbrott. Det här är en form av ”New Journalism” som för omväxlings skull är skriven av en kvinna.

Orange prick Orange prick
Moral

Det finns en etisk dimension i många av de verk jag har valt. Den är kanske mest framträdande i dessa.

bokstafett_bo_nussbaum

Martha Nussbaum: The Fragility of Goodness: Luck and Ethics in Greek Tragedy and Philosophy (1986)

Min lista innehåller inte många akademiska böcker, framför allt inte traditionella sådana. Martha Nussbaums The Fragility of Goodness är undantaget. Det här är en majestätisk bok om hur man i det antika Grekland såg på lycka och etik. Det är delarna om etik, och inte minst diskussionerna om relationen mellan känsla och förnuft, som fascinerar mig – och många andra läsare.

Evelyn Waugh: Scoop (1938)

Den brittiske författaren Evelyn Waugh är utan tvekan mest känd som författaren bakom TV-serien Brideshead Revisited. Den boken publicerades 1945. Åtta år tidigare kom Scoop. Det är en av de roligaste böckerna jag har läst om journalistik. Scoop (Press-stopp på svenska) handlar om brittisk utrikesjournalistik och om brittiska journalisters vilja att ta sig själva på väldigt stort allvar. Den handlar också om journalisters vilja att själva skapa händelser om inget händer.

Zadie Smith: White Teeth (2000)

White Teeth är Zadie Smiths debutroman. Den är kvick, elegant, och visar på mödorna liksom belöningarna med att leva i en globaliserad värld där gränser ständigt suddas ut eller flyttas.

Tony Harrison: V (1985)

Den engelska poeten Tony Harrison skrev diktverket V under den brittiska gruvarbetarstrejken i mitten på 1980-talet. Det är skrivet på vers, och tar sin utgångspunkt i hur supportrar till fotbollslaget Leeds vandaliserar en kyrkogård där Harrisons familjegrav finns. Verket är en uppgörelse med ett land i fritt fall. Det är våldsamt vackert och visade när det kom ut att diktverk kan utgöra interventioner i politiska debatter.

Senast uppdaterad av Michael Gustafson