Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

"Det var något nytt, vi var pionjärer"

2017-04-27

BERÄTTELSER PÅ VÄGEN. Linda Lill gick första IMER-utbildningen (Internationell migration och etniska relationer) och är nu prefekt för Institutionen för socialt arbete på Hälsa och samhälle.

Linda Lill var med i högskolans första riktiga utbildningskatalog, för vårterminen 1998

Linda Lill var med i högskolans första riktiga utbildningskatalog, för vårterminen 1998.

”När jag fick reklam för IMER-utbildningen på mitt bord jobbade jag som föreståndare för ett äldreboende på Rosengård. Det handlade om frågor jag mötte i jobbet och det lät spännande. IMER var ett av högskolans uttalade profilområden, detta var framtiden. Utbildningen tjuvstartade redan hösten 1997 och det var lite tissel och tassel kring den. 

Vi började IMER-utbildningen den 1 september och det var jättevarmt, säkert 30 grader, vi hade shorts och satt och svettades och under tiden satte de in fönstren i huset. Det var så symboliskt, inte ens byggnaden var klar, vi blev helt upplyfta av att det var något nytt, vi var pionjärer.

De som företrädde området, med Björn Fryklund i spetsen, inkluderade oss studenter jättemycket, vi blev deras ambassadörer. Man märkte att lärarna prövade sig fram, vi jobbade mycket med grupparbeten, problembaserat lärande, vi satte oss på bussar och åkte ut i staden och vi arbetade interaktivt med Malmö stad.

IMER-utbildningen hade hela huset som är Procivitas gymnasium idag och det blev jätteintimt, lärarna var alltid tillgängliga, och kom ut och pratade med oss. Med den settingen, den uppmärksamheten, är det inte konstigt att vi blev så entusiasmerade som vi blev. IMER skulle bli ett forskarområde – Sveriges fäste för imerforskning kommer att vara i Malmö! Det var ett identitetsskapande som vi blev bärare av och flera av oss blev doktorander.

Sedan kom ett nationellt motstånd, aldrig från Lund, men andra IMER-orienterade lärosäten började konkurrera mer. Och internt på högskolan ändrade man riktning, imerfrågorna och de andra profilområdena började splittras, och det handlade mer om medborgerlig bildning och professionsutbildning. IMER hade tur och hjälp av att Björn Fryklund är en riktig politiker, han hann få in doktorander snabbt, och fick in Willy Brandt-professuren till högskolan, så att vi fick in internationell forskning inom området.

Hösten 2015 när det kom så många flyktingar lyftes frågorna och all imerforskning som görs på Malmö högskola igen. Migrationsfrågan är väldigt aktualiserad i Malmö och nu vågar vi stå för det, och vi har våra internationella nätverk, forskare och doktorander som behövs för att upprätthålla detta. Det tar tjugo år att bygga upp något tydligen. För min personliga del är det den första tiden som sätter prägeln, känslan att vi kan förändra samhället genom den kunskap vi tar fram. När högskolan växer, och den växer så snabbt och har växt så mycket på kort tid, är det lätt att glömma bort att vara glad och stolt över det man har byggt. Man ska hela tiden bli bättre och prestera mer, men det är viktigt att vi kan entusiasmera studenterna så att de känner att ”Yes, vi ska bli studenter på Malmö Universitet!”, som vi fick känna.”

Text: Johanna Svensson