Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

De frusna placerades mot söder

2017-05-10

Jörgen Ekdahl är pensionerad vaktmästare.

BERÄTTELSER PÅ VÄGEN. Jörgen Ekdahl började som vaktmästare på Malmö högskola sommaren 1997 och gick i pension vintern 2016. Han har arbetat i Gäddan, gamla Studentcentrum, Tornhuset och Nereus, och tog initiativ till högskolans konstförening. Som pensionär går han på föreläsningar, har gått med i ytterligare en konstförening, och är något av en cykelaktivist.

”Jag kom från Länsstyrelsen där allt var strikt och struktur och hade funnits i hundratals år. Här fick man börja från början. Första månaden i Gäddan 7 var kaotisk. Det fanns bara bord och stolar, ingen teknik. En natt ringde Securitas om att vattnet forsade in. När jag kom in var det en halv meter vatten i ljusgården. De första månaderna jobbade jag väldigt långa dagar, jag kom klockan 7 på morgonen och cyklade därifrån klockan 22. Till slut frågade frun om jag inte skulle hitta en sovhytt. Jag frågade chefen om det inte var fler än jag som hade sökt jobb, och så anställdes Peter Winther som fortfarande jobbar kvar. När Gäddan 8 skulle byggas pålade de 105 gigantiska cementpelare. Hela Gäddan 7 skakade rytmiskt i tre månader och det påverkade allt vi gjorde i huset.

Innan högskolan kom igång och det var dags att besluta om den nya logotypen kom Claus Nowotny, informationschefen, till mig och höll upp två logotyper. Den ena var mer traditionell med en grip, och så en annan modern variant. Och jag som är ganska konservativ av mig pekade på gripen och sade att då föredrog jag den. ”Bra, då tar vi den andra”, sade Claus Nowotny, och så blev det. Men han hade kanske redan bestämt sig.

Tidningsklipp med Jörgen Ekdahl
"Det var 2010 som informationschefen Maud Larsen ringde när de skulle bygga garaget vid Bagers plats. Skånskan ville komma och jag fick ta hand om dem. Det blev oväntat mycket fokus på mig, vaktmästaren Jörgen Ekdahl tittar ut över sina domäner."

1998-99 hade högskolan vuxit som över en natt, vi hade som mest sjutton fysiska lokaler, på Gråbrödersgatan, biblioteket var på Citadellsvägen 17, ja, vi hade lokaler lite varstans. Det var åtta olika fastighetsägare och det blev ganska jobbigt, på tre år flyttade jag sju gånger. Det hade varit enklare om man hade lagt högskolan i Fosie industriby men politikerna hade ju bestämt att vi skulle ligga mitt i smeten och jag tycker ändå att det var ett bra beslut.

År 2000 blev det akut med lokaler, i Niagara-kvarteret fanns Skanskas gamla teknikhus som hade stått tomt i två år. När vi gick in kändes det direkt hur rått det var, och personalen som var med här sade att ”här ska inte vi vara”. Men huset renoverades ändå rekordbilligt och blev ganska bra, vi blev kvar 11 år istället för tre som det var tänkt. Där lärde jag mig en sak, jag frågade om man var frusen när man flyttade in, och alla som var lite frusna placerades mot staden, mot söder.

I och med att jag var den första vaktmästaren så fick jag ha hand om posten, och sedan hade jag postansvar i tjugo år. Jag var med och tog fram tjänstecyklar på högskolan. Det har varit något väldigt positivt, bara tre-fyra stycken har stulits på tjugo år och hos oss är det få som åker taxi, Malmö är ju en cykelstad.

Ett minne är också att personalen noterade att någon duschade i Tornhuset varje fredag. Jag höll utkik och det visade sig att en välklädd man som jobbade i närheten kom varje fredag och duschade. Det tyckte han var jättebra, men han fick börja duscha någon annanstans istället.

År 2004 så skulle högskolan teckna ett avtal om att källsortera avfall, och då åkte vi runt och informerade personalen. Vi var på OD och jag pratade om hur det skulle gå till, varje medarbetare skulle ha en papperspelle, och jag visste att det var sju professorer vid bordet. Så var det en som sade, ”menar du på allvar att vi själva ska tömma skräpet och pappret som väger jättemycket?”. Ja, det var ju det jag menade, men jag påpekade att man ju inte måste vänta tills det är en jättehög och lade till att ”tänk på våra lokalvårdare som tömmer ton varje vecka”. Och det funkade ju."

Text: Johanna Svensson