– Biståndsvärlden behöver folkhälsovetare, men många folkhälsovetare vet inte att biståndsvärlden står öppen, säger Maria Bergerlind.
Under vårterminen 2004 gjorde hon och Sara Holsbrink en Minor Field Study (MFS) i Honduras. Nu läser de sista året på det Folkhälsovetenskapliga programmet på Malmö högskola.
 |
Sara Holsbrink och Maria Bergerlind
|
Fältarbetet i Honduras resulterade i en c-uppsats om hur den katolska kyrkan influerar arbetet med reproduktiv hälsa i Honduras. De kom fram till att den katolska kyrkans inflytande är stort. De valde att genomföra fältstudien ur ett ovanifrånperspektiv och intervjua olika organisationer.
– Om vi hade haft mer tid hade vi gärna velat intervjua fler vanliga honduraner. Vi valde att intervjua företrädare för olika organisationer eftersom vi anser att de är bra representanter för dem som arbetar med reproduktiv hälsa och eftersom det är lätt att få kontakt med organisationer, säger Sara Holsbrink.
Totalt gjorde de 13 intervjuer med företrädare för olika organisationer. En av organisationerna meddelade i efterhand att de tog tillbaka allt de hade sagt och att de inte ville bli citerade i uppsatsen.
– Efter att en organisation hade dragit sig ur valde vi att göra alla citaten i uppsatsen anonyma. Det var först då vi insåg precis hur känsliga en del svar som vi hade fått var, säger Sara Holsbrink.
Hårt arbete
Sara Holsbrink och Maria Bergerlind har lagt ned mycket tid och arbete på att komma iväg på MFS. Att de åkte till just Honduras var en slump.
– Eftersom man måste ha en handledare i det landet man ska åka när man ansöker om stipendium skickade vi e-mail till hjälporganisationer i hela världen. Den enda vi fick riktig kontakt med var en kvinna i Honduras som hjälpte oss att skaffa en handledare där, säger Sara Holsbrink.
Sara Holsbrinks och Maria Bergerlinds handledare var Dr. Carlos Samayoa Castillo chef för Pan American Health Organization i Honduras.
– Han hjälpte oss med kontakter och många praktiska frågor. Han var väldigt gästvänlig, säger Maria Bergerlind.
Värdefull erfarenhetSara Holsbrink och Maria Bergerlind har redan fått konkret nytta av sin resa. Från och med den 8 november ska de båda praktisera tio veckor på Sida i Stockholm.
– Det svårt att få en praktikplats på Sida och vi hade aldrig fått det om vi inte hade varit iväg på MFS. Jag ska praktisera på hälsoenheten, och Maria ska praktisera på undervisningsenheten. Det är en stor erfarenhet och en bra merit att ha varit i ett utvecklingsland. Särskilt eftersom vi vill fortsätta att jobba med internationell hälsa, säger Sara Holsbrink.
De anser att folkhälsovetare kan tillföra mycket i biståndsarbete.
– I Sverige har vi ett brett perspektiv på vad som är hälsa. I utvecklingsländer behövs verkligen hälsoarbete. Visserligen har vi höga sjukskrivningstal i Sverige, men det finns länder där situationen är värre, säger Maria Bergerlind.
Oförutsedda händelserSara Holsbrink och Maria Bergerlind skulle egentligen ha undersökt implementeringen av en utbildningsplan i Honduras. Väl på plats visade det sig att projektet inte hade startat trots att de hade fått uppgifter om att det skulle ha startat tio månader tidigare. De rekommenderar därför alla som åker på MFS att ha en plan B vad gäller ämnet för fältstudien. De kunde ställa om och komma igång med det nya ämnet bland annat tack vare hjälp från handledaren.
Något annat de inte hade räknat med var honduranernas inställning till tid.
– Det var lätt att få folk att ställa upp på intervjuer. De tog sig tid snabbt, men det hände att de som skulle bli intervjuade inte dök upp alls eller kom flera timmar för sent till det avtalade mötet, säger Sara Holsbrink och tillägger att det gäller att ha tålamod och se honduranernas flexibilitet som en fördel.
Kunskaper i spanska nödvändigaSara Holsbrink och Maria Bergerlind har läst spanska på gymnasiet och de klarade sig utan tolk. Intervjuerna spelade de in på minidisc för att kunna få hjälp med översättningen om det var något de inte förstod.
– Man måste kunna lite spanska för att klara sig i Honduras, annars kan man inte ta sig fram i samhället. En del högt uppsatta personer pratar engelska, men om du ska åka taxi eller handla måste du prata spanska. Folk var förstående och man behöver inte kunna tala spanska flytande, säger Maria Bergerlind.
Skolbesök Under tiden de var i Honduras försökte de vara en del av det honduranska samhället. De bodde inneboende hos en honduransk familj i huvudstaden Tegucigalpa, och de gjorde saker utanför sitt fältarbete. Bland annat besökte de två skolor.
– Vi slogs av likheten. Trots att en av skolorna saknade fönster satt det ändå bilder av Kalle Anka och siffror på väggarna. Precis som i en skola i Sverige, säger Sara Holsbrink.
Deras besök i skolorna var uppskattat både av barnen och av personer som jobbade i lokala biståndsprojekt där. Sara Holsbrink och Maria Bergerlind säger att ett tips till andra som funderar på att åka iväg på MFS är att skriva om lokala projekt. Personerna som arbetade med lokala projekt var gästvänliga och de sysslar med konkreta och praktiska saker.
Sara Holsbrink och Maria Bergerlind tror att de kommer att åka tillbaka till Honduras. De har knutit kontakter där och de vill gärna se resten av Centralamerika.