Skiftesförelösning #86 Nätporr, skolsex och tabun – en kväll om kunskap, okunskap och fördomar

Stureplansvåldtäkter, porr i fängelserna, obligatorisk sexologiutbildning för lärare – underrubrikerna till måndagens skiftesföreläsning kunde varit hur många som helst. Och publikens frågor bara fortsatte.

Att rätten att bestämma över sin kropp och sexualitet är en demokratifråga var något av det första RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér slog fast under måndagens skiftesföreläsning i Orkanenbiblioteket, där hon och Malmö högskolas professor Sven-Axel Månsson förde ett samtal som kretsade kring mycket men tog sin utgångspunkt i hur klent bevänt det faktiskt är med den formella kompetensen i ämnet hos alla de lärare som undervisar i sex och samlevnad på svenska skolor. Endast sex procent har nämligen fått utbildning i sexologi. Det är allt.

– Det är nog fler än jag som minns sexualundervisningen i skolan som ganska katastrofala tillställningar, konstaterade moderatorn Lars Mogensen.

Upplyst generation navigerar med kunskap

Den unga generationen är emellertid allt annat än oupplyst.
– Nio av tio som är mellan tolv och sexton år gamla har tillgång till internet hemma och nästan varenda artonåring har sett porr via nätet eller på teve, konstaterade Åsa Regnér men tillade också att de flesta ser med kritisk blick och att det inte är några som helst problem för de flesta att skilja på pornografi och verklighet.

Något som Sven-Axel Månsson höll med om:
– Unga kan navigera genom ett landskap med motstridiga budskap. De tar in informationen, men äter den inte rå. Dessutom har vi en, historiskt sett, unik situation vad gäller våra möjligheter till dialog, jämfört med när jag i tonåren fick höra svavelosande varningar för självbefläckelse av min konfirmationspräst i 1950-talets Klippan.

Den egna kunskapen – både den teoretiska och den praktiska – blir en kompass. Jobbigast har 14–15-åringarna det; den som inte själv har debuterat sexuellt har inga egna erfarenheter att jämföra med och kanske korrigera bilderna som flödar in.

Efterlyser debatt i kölvattnet efter Stureplansvåldtäkterna

Att det blir fel – rejält fel ibland – står dock klart. Efter de uppmärksammade rättegångarna mot de så kallade Stureplansprofilerna har spekulationerna avlöst varandra. RFSU har många gånger fått frågan om huruvida unga idag har mer "hårt sex" än tidigare. Och frågan är vad som är porrens skuld och inte.
– I forskningen finns det ingenting som styrker att det sexuella våldet ökar av pornografi, sa Sven-Axel Månsson, men hänvisade samtidigt till studier som visat att det finns en koppling till personlighetsdrag: att personer som redan har vissa problem kan triggas till våld av pornografi.
– Men vad är hönan, och vad är ägget? sa han samtidigt.

Åsa Regnér efterlyste mer debatt:
– Jag tycker inte att vi ska sluta prata om detta bara för att hovrätten fällde. Den här 21-åringen har alltså vuxit upp i Sverige under det vi vill kalla en modern och jämställd tid, och har gått i en skola som ska spegla det. Hur kommer det sig att han ändå dömts för detta? Vad säger det om vår förmåga att förmedla värderingar?

Porr eller inte i svenska fängelser?

På frågan om interner på svenska fängelser ska ha tillgång till porr eller inte, svarade Åsa Regnér kort och gott:
– Strunta i den frågan. Personer som dömts för sexövergrepp måste få komma i behandling; det är det som är det viktiga. Ös ut pengar över dem som behandlar, istället för att slösa tid på att svara ja eller nej på om de dömda ska få se porr eller inte!
Sven-Axel Månsson underström behovet av utbildning.
– Har man outbildade vårdare och behandlare i fängelset, så kan det snarare bekräfta en machistisk syn på världen och könen.

Både Sven-Axel Månsson och Åsa Regnér strök under behovet av en ny svensk sexualvaneundersökning. Det finns i princip ingenting gjort på den fronten tio år, det vill säga sedan internet gjorde entré i svenskarnas sexliv.

– Vi har ju vår frågelåda på RFSU. Där kan vi se att vissa frågor är vanligare. Men vi VET till exempel inte varför aborttalen stiger och klamydian ökar. Vi kan gissa. Men vi skulle mycket hellre vilja veta, konstaterade Åsa Regnér.