Skiftesföreläsning #98, 4 maj 2009:
Sociala medier bärs av äkthet, budskap och innehåll
Sociala medier gör inte en ointressant politiker mindre ointressant. Den som vill nå ut måste ha ett budskap som berör och värderingar som attraherar. Annars kan man glömma Obama-effekten, konstaterade gästerna på den tredje och sista skiftesföreläsningen om sociala medier.
Gandhi hade det. Lenin likaså. Och Mandela, Jesus, Buddha: ett budskap som attraherar.
– Sociala medier är bara infrastruktur. Precis som elektricitet. Du kan rosta bröd eller döda människor med samma verktyg. En ointressant politiker blir inte mindre ointressant av att twittra, blogga eller finnas på facebook, konstaterade Jenny Sonesson, folkpartistisk utrikespolitisk handläggare och en av riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons närmaste medarbetare.
|
 |
|
PM Nilsson, chefredaktör för debattsajten Newsmill och tidigare politisk chefredaktör på Expressen, konstaterade apropå Piratpartiet att såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet började som enfrågepartier.
Foto: Flora Cusi |
Själv startade hon facebookgruppen "Rött kort Vatikanen" en eftermiddag när hon hade tråkigt på jobbet – en grupp som i skrivande stund har nära 19 000 medlemmar, och som ledde till en hel del medial uppmärksamhet.
– Men för att kunna fungera i de sociala medierna måste du vara helgjuten, personlig. Den som fejkar värderingar blir avslöjad. Frågan är också om det svenska partiväsendet är kompatibelt med sociala medier. Varje hierarki får det svårt i det brus som uppstår där.
Anders Ygeman, socialdemokratisk riksdagsman och ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, trodde inte att sociala medier kommer att avgöra nästa val. Men varför håller han då själv till på twitter och facebook?
– Alla politiker söker tunneln till sina väljare. Vi som håller på med politik är naturligtvis ständigt missnöjda med medierna: de skriver inte tillräckligt mycket om oss och vår politik, och i den mån de skriver är det förvrängt, censurerat eller inte tillräckligt korrekt.
– Men då kan man ju stanna där vid sin whiteboardtavla, där man skriver upp vad man gör och tänker varje dag. 100 procent av alla som är intresserade kommer att läsa det! Det vill säga – du själv. Det är bara att konstatera att det finns betydligt fler som vill skriva, tala och synas, än vad det finns intresserade mottagare.
Anders Ygemans syn på sociala medier var istället att de ska fungera för att stärka dem som kallas sekundära opinionsbildare. Kompisnätverk, grannar, vänner, arbetskamrater.
– Barack Obamas kampanj var hundra procent budskapsstyrd. Han hade stenhård kontroll över vad som fick sägas. Folk fick kampanja på vilket sätt de ville, så länge de sa rätt saker. I Sverige gör vi tvärtom. Vi bestämmer hur folk ska göra. Till exempel sitta i en valstuga. Men vad händer då? Jo, då sitter de naturligtvis där och säger precis vad de vill. Se på hur det gick för moderaterna efter valstugereportaget 2002, sa Anders Ygeman.
PM Nilsson drog en snabb exposé över hur Obama hade sett ut på de sociala mediesajterna twitter, facebook, flickr, myspace med flera.
– Han såg ju ut som vilken Malmö högskolestudent som helst.
Och visst, på hans profilsidor står att läsa att han gillar Miles Davis, Stevie Wonder, Gudfadernfilmerna, Bachs cellosviter, vem han är gift med och när han är född. Samtidigt: han har haft en hel stab omkring sig som byggt upp detta.
– Men jag följde honom på twitter, och då och då tyckte jag faktiskt att det kändes som om han skrev där själv.
Det som var sensationellt med presidentvalet 2008, enligt PM Nilsson, var dock det stora demokratiska språnget att antalet väljare under 30 var lika starka som de över 65 – för första gången i USA:s historia. Och med de oräkneliga smådonationerna (90 procent av alla pengar i kampanjen kom från donationer under 200 dollar) frigjorde sig Obamas stab från storföretagen och miljardärerna.
Det tekniska språnget var också stort: vid förra presidentvalet fanns inte facebook, myspace och Youtube, Google var i sin linda och bloggverktyget Wordpress likaså.
– Men framför allt passar de sociala medierna perfekt i medielogiken. Vi har sett exempel tidigare på hur politiker försöker se ut och vara som vanligt folk, men kanske inte lika tydligt som när den här mannen från Täby som gillade korvgryta och Magnus Uggla och gick runt med Pippi Långstrump-plåster på fingrarna blev Sveriges statsminister, sa PM Nilsson.
– Medielandskapet förändras också. Det talas om att NY Times kan komma att bli tredagarstidning och att Svenska dagbladet kanske inte överlever det här året som papperstidning. De webbplatser som är störst i världen är sociala mediesajter. Överallt. I Sverige har kvällstidningssajterna fortfarande ett starkt grepp. Förr kunde man säga att man var någon när man hade en stor talkshow på fredagkvällen. Vem är man nu?
Han höll med om att autenticitet är det viktigaste av allt.
– Ta Carl Bildt. En töntig, torr tekniknörd som är noll folklig – men som är en jätteduktig bloggare. Och Blondinbella! Nästan alla kvinnor har en period i övre tonåren då de är överintresserade av mode. Plötsligt kan de läsa Blondinbella istället för någon trettioårig redaktör på Veckorevyn som bara låtsas att hon vet vad tonåringar gillar. Vi kommer att få se autenticiteten uppgraderad.
Att avfärda Piratpartiet som ett enfrågeparti håller inte, menade PM Nilsson:
– Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet började som enfrågepartier. Piratpartiet har redan 5,1 procent i senaste mätningen och kan bli en stor skräll. Blir det så, har vi sett vårt första Obamaexempel i Sverige.
Se filmen från föreläsningen här (obs: det kan ta tid att starta; filmen är en dryg timme lång):