Skiftesföreläsning #94 »Demokratins dilemma – en utmaning för Sveriges EU-ordförandeskap 2009«

Europa är alltid någon annanstans. Är det så? Är EU bara någonting abstrakt med boxar och pilar som beskriver strukturer och utövar makt, eller har organisationen fortfarande en själ? Det och mycket annat pratade Europajournalisten Annika Ström Melin om med Malmö högskolas Inge Eriksson på senaste Skiftesföreläsningen.

	Annika Ström Melin, en av Sveriges främsta Europajournalister, kom till Malmö högskola för att prata EU...
	...med historikern Inge Eriksson som leder International Programme for European Studies. Foto: Evelina Mildner Lindén

Hela den spännande historien bakom Jean Monnets snart nittio år gamla idé om ett enat Europa fick Skiftespubliken berättad för sig i början på veckan. Det blev en ordentlig historisk exposé: det går nämligen naturligtvis inte att prata om EU utan att beröra första och andra världskriget.

– Jean Monnet skrev redan på 1920-talet om hur Versaillesfreden och Tysklands jätteskuld skulle driva fram hämnd och hat, berättade Annika Ström Melin.

Jean Monnet med sin bakgrund i Förenta Nationerna var egentligen affärsman, men med sina många kontakter i flera olika länder och kanske framför allt med sin magnifika och intensiva förmåga att få kontakt med människor och få in dem i sin magiska cirkel blev han den person som mer än andra kan kallas för EU: fader. När andra världskriget var slut ägnade han två veckor åt att promenera i schweiziska berg och tänka – på Europa, som han var allvarligt oroad för.

– Och då föddes idén om att skära ut den tyska kolindustrin och den franska järnmalmen till någonting som måste skötas av de båda länderna gemensamt, eftersom länderna skulle få mycket svårare att skapa vapen i skymundan om de fick kontrollera vart och ett av områdena själva, berättade Annika Ström Melin.
Med blyerts skrev man på kontraktets tjocka papper att organisationen, Kol- och Stålunionen, kunde vara öppen för fler länder än bara Frankrike och Västtyskland.

Svenskarna förstod inte att det handlade om politik
– Men britterna var inledningsvis skitförbannade och USA tyckte att det såg ut som en kartell.
Sex länder ingick i embryot till EU. Sverige svarade inte ens på förfrågan.
– Man förstod inte att det var politik, utan trodde att det bara handlade om kol- och stålindustri.
Däremot närde väldigt många av motståndsrörelserna drömmar om ett enat Europa, eftersom de små nationalstaterna bevisligen inte hade lyckats skydda sina invånare och medborgare mot det absolut värsta tänkbara.

– Men vilka länder som inledningsvis var skeptiska, det går igen i vilka länder som röstade nej till euron, konstaterade Inge Eriksson.
Demokratin, då? Nja. EU handlade verkligen inte särskilt mycket om det, inledningsvis.
– 1930-talets intryck av demokrati var snarare att folket kunde rösta fram vilka idioter som helst. Monnet och de män som han tillsammans skapade EU med ville gärna göra någonting bra för folket, men de tänkte sig knappast att nämnda folk skulle hålla på och välja, och rösta, berättade Annika Ström Melin.

EU:s valdeltagande till parlamentet är krisartat lågt
Men sedan 1979 väljs ledamöterna till Europaparlamentet direkt, av folket. Valdeltagandet är inte imponerande.
– Nästa år blir ett ödesval. För att EU ska ha legitimitet måste valdeltagandet upp, menade Annika Ström Melin och fick medhåll av Inge Eriksson:
– Trenden måste brytas. Vi säger alltid att valdeltagandet är så lågt i USA, och det må så vara i jämförelse med våra nationella val, men faktum är att det ligger i paritet med valdeltagandet i EU-parlamentsvalet. Sjunker det mer, kommer detta att bli en del av en mer allmän ekonomisk och politisk kris.

Svårigheterna med EU består i, menade Annika Ström Melin, i att veta vem som egentligen fattar besluten, och var det sker.
–Samtidigt handlar det demokratiska dilemmat bakom den här trassligheten om att det är en mycket speciell organisation. Att 27 länder med olika principer samarbetar inom område efter område.
Publiken ställde frågan om EU egentligen inte handlar mer om makt än om demokrati – eller rentav om överstatlighet.
– Man kan aldrig tala om demokrati utan att samtidigt prata om makt. Men det är sammansatt: är demokrati att säga ja eller nej till något man har fått serverat, eller är det bara kund-demokrati, i motsats till medborgardemokrati? frågade Inge Eriksson retoriskt.
– Vi måste bygga våra egna nätverk för diskussioner. Vi kan inte bara vänta på att andra ska göra det åt oss.

Moderatorn Lars Mogensen ville veta hur pass pedagogiska medierna egentligen var – på tal om detta med boxar, pilar och strukturer: bidrar svenska medier till att det blir lättare att förstå EU?
– Jag tycker kanske snarare att det är för mycket pedagogik. Jag vill se mer debatt, mer politik, en diskussion om varför man tror på vissa saker. Det vore mycket mer intressant, sa Annika Ström Melin.