Skiftesföreläsning #90 Goda utsikter för svenska språket

Ämnet för måndagens skiftesföreläsning var ställningen för det svenska språket och hur svenskan påverkas av engelskan. Kärnfrågan var om vi i Sverige behöver en språklag för att fastslå att svenska är vårt huvudspråk. En fråga där de båda talarna gav olika svar.

Intresset var stort när Malmö högskola för nittionde gången bjöd in till Skiftesföreläsning i måndags. Föreläsningens talare var två till antalet: Lars-Gunnar Andersson som är professor i svenska språket vid Göteborgs universitet och expertkommentator i radioprogrammet Språket i P1 samt Berndt Clavier som är lektor, forskare och lärare i engelska vid Malmö högskola.

Lars-Gunnar Andersson inledde med att ge en kort bild av läget idag, hur svenska språket påverkats över tid och vad vi kan vänta oss framöver. Att svenskan påverkas av engelskan menade han står utom all tvivel:

– Den största frågan i det här sammanhanget är när engelskans påverkan innebär hela domänförluster, alltså att engelskan helt och hållet tar över vissa områden. Områden som vi förut hanterat på svenska hanteras numera nästan uteslutande på engelska. Näringslivet och forskningen är två sådana exempel.

Den språklag som nu är föreslagen bygger på utredningen, ”Värna språken”. Utredningen föreslår en språklag som bland annat går ut på att erkänna svenskan som huvudspråk i Sverige.

Svenska i Finland
– Det är en paradox att svenskan idag är officiellt språk i Finland, men inte i Sverige, sa Lars- Gunnar Andersson. Det vill den nya lagen ändra på.

På de senaste 30-40 åren har svenskan utvecklats mycket. Idag behöver vi till exempel aldrig ”resa ifrån vårt modersmål”. Dagstidningar är tillgängliga via Internet och de där hemma alltid nåbara via mobil och e-post. Engelskan är också ett gångbart språk i flertalet länder; många med oss har blivit så gott som tvåspråkiga och har engelskan som andraspråk.

– Det är både enklare och billigare att kommunicera med omvärlden idag jämfört med när jag var ung. Engelskan har dessutom blivit så stor att jag ibland frågar mig: litar vi på svenskan? Vi sänder iväg våra barn som utbytesstudenter eller låter dem gå på engelska skolor och utbildningar här hemma. Svenskans framtida ställning är bruten; i vissa lägen är det engelskan och inte svenskan som är hjälpspråket. Det finns dock en märkbar skillnad, sa Lars-Gunnar Andersson och fortsatte:

– När vi möts i tvättstugan eller i trappuppgången, där alla kanske inte har svenska som modersmål, tycker jag det är viktigt att svenskan får fortsätta vara vårt gemensamma språk. Men när vi möts inom forskarvärlden eller inom näringslivet får vi nog acceptera engelskans intåg på allt fler håll.

Förutom Lars-Gunnar Andersson (t v) medverkade även Berndt Clavier på skiftesföreläsningen. Han menade att man borde prata mer om Nilen och Ganges än Themsen i engelska läroböcker.

– Det finns ingen språklag i värden som kan ändra på att de kunskapsintensiva företagen använder engelska. Deras marknad är engelsk, så självklart använder de engelska.

Berndt Clavier menade vidare att det inte är någon slump att frågan om språklag dyker upp just nu. Liberala partier driver liknande frågor världen över, något att ta i beaktande när vi diskuterar de här frågorna, menade han:

– Det går inte att skilja diskussionen om en språklag från annan debatt. Språket går inte heller att skilja från människan, eftersom språk är levande, i ständig förändring och därför inte går att skydda. Språk är nämligen delvis kommunikation, delvis en identitetsmarkör. Och det ligger i sakens natur att vilja ändra på till exempel föräldrarnas språk. Att språket ändras, eller demonteras som en del vill kalla det, är helt naturligt. Så har det alltid varit.

Ett uttalande som fick Lars-Gunnar Andersson att förtydliga sin inställning till språklagen:

Skydda brukarna
– Den nya språklagen ska skydda språkbrukarna, snarare än att den ska skydda språket. Var och en har rätt till sitt eget språk. Den nya lagen kan till exempel vara till hjälp för att stävja vissa typer av ”galenskaper”, som att tillåta endast svenska i klassrummet eller införa språktester, menade han.

Ett påstående som fick Berndt Clavier att tillägga:

– Vi har också har rätt till andra människors språk. Det här att tala om ”mitt språk” tycker jag är en förlegad och romantisk syn.

Som engelsklärare ser Berndt Clavier tydliga exempel på att både svenskan och engelskan ständigt förändras.

– De flesta engelsktalande kommer inte från England, vilket vi naturligtvis måste ta hänsyn till i vår undervisning. Självklart borde det talas mer om både Nilen och Ganges än om Themsen i våra läroböcker. Engelskan som andra- och tredjespråk växer hela tiden och engelskan sönderfaller i massa språk, sa han.

Debatten böljade fram och tillbaka. Från publiken kom frågor om allt från särskrivning, det historiska perspektivet, regionernas framtida roll, dialektala språkskillnader och om framtiden för vårt språk. Sista ordet går till Lars-Gunnar Andersson, som får svara på frågan om svenskans framtid är hotad?

– Det finns gott hopp för svenskan. Svenskan ligger på cirka 80 plats storleksmässigt bland världens cirka 6 000 språk. Nio miljoner talare är rätt mycket och nya talare tillkommer hela tiden. 98 procent av världens språk är mer hotade än svenskan.