Många ville prata om papperstidningsdöd

– Morgontidningen är gammal redan när den kommer på morgonen. Att läsa den när man kommer hem efter jobbet – det gör man inte, konstaterade Joakim Jardenberg, medieutvecklare och grundare av utvecklingsbolaget Mindpark. Han citerade också Philip Meyer som hävdar att papperstidningen kommer att försvinna år 2040. I april, för att vara exakt.
– Papperstidningen är tjock, stor, otidsenlig, och att man tappat 30–40 procent av annonsintäkterna är definitivt ett problem. Vi har också gått från en husshållstäckning på 75 procent för tjugo år sedan, till 56 procent år 2007. Vi står inför ett alldeles äkta skifte, en alldeles äkta förändring, och en lösning skulle kunna vara att sluta trycka tidningen på papper. Jag tror att Sydsvenskan skulle kunna klarar sig med femton pennor, femton hackers, femton säljare och fyra chefer varav en chef-chef. Och så lägger vi ner Krusegatan, sa Joakim Jardenberg.

Daniel Sandström, Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg drog fulla hus på Skiftesföreläsning #101 på Malmö högskola.
Foto: Flora Cusi

Sofia Mirjamsdotter, journalist och bloggare på bland annat samesamebutdifferent.se, ville ifrågasätta om det verkligen var så hemskt om journalistik slutar förmedlas via papper.
– Min huvudsakliga källa till nyheter är Twitter. Det är det första jag gör när jag vaknar på morgonen och det sista jag gör innan jag somnar – att kolla Twitter. Är det ett problem om inte tidningarna kommer på papper? Det kan kosta 100 kronor att bära ut en enda tidning till ett hushåll i glesbygdsnorrland. Ska vi verkligen fortsätta köra ut tidningar till folk som inte hinner läsa dem och som sedan åker iväg med dem till återvinningen i sina bilar?

Nej, menade Sofia Mirjamsdotter: journalistiken går ut på samma saker som tidigare, och även om gamla strukturer rasar, kommer behovet av nyheter och innehåll att kvarstå.
Något som Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström höll med om:
– Den här motorsågsmassakerdiskussionen är död. Nätet är inte någonting farligt, ondskefullt, utan kan faktiskt användas av oss på ett bra sätt. One size doesn’'t fit all; människor är olika och vill läsa sina nyheter i mobilen, via twitter, på webben – eller på papper. Att Facebook har fler besökare än till exempel Aftonbladet är inte ett problem. Vi får åtta procent av våra läsare via de sociala medierna. Jag är inte någon papperstidningskramare, men så länge framtidens läsare tycker att det är idé att trycka på papper, kommer vi att göra det. 
– Som svar på Jockes förslag att vi skulle skära ner och bara vara 49 personer vill jag svara att det inte är ett självändamål att vara många. Men bra journalistik kräver resurser och för att engagera läsarna behöver vi kvalificerad, granskande journalistik och vi behöver låta saker ta sin tid för att kunna berätta en historia. För det krävs det också pengar, sa Daniel Sandström.

Papperstidningen i samma klass som lp-skivan
Att det inte är själva pappret som är problemet, utan snarare svårigheten att få lönsamhet på webben, rådde det rörande enighet om. 
– Jag tror att papperstidningen så småningom kommer att hamna där lp-skivan är idag. Den ger någon sorts taktil känsla av överblick i ganska analog form. Samtidigt hade vårt avslöjande om när polisen kallade människor för ”apajävel” inte fått alls samma genomslag om vi inte kunnat lägga den filmen på webben. NY Times chefredaktör kallar sig plattformsagnostiker, och det kan jag också göra, men det viktiga är att journalistiken behövs och för det behöver vi pengar.

Sofia Mirjamsdotter påpekade att det vid mitten av nittiotalet inte var helt rumsrent att använda sig av sociala medier.
– Jag började blogga i smyg. Egentligen utan journalistisk strategi, men jag upptäckte tidigt att jag hade stor användning av det i jobbet. Jag fiskade efter ämnen, ställde frågor, gjorde egna små gallups, jagade uppslag. Då ansågs det lite fult att ”surfa på arbetstid”. Det är fortfarande inte helt fritt blås, men Sydsvenskan är ett bra exempel på hur man kan använda till exempel twitter.

Daniel Sandström konstaterade att presstödsmodellen konstruerades innan ens arpanet – internets föregångare – fanns, och efterlyste en ny variant som tog hänsyn till räckvidd på nätet. 

Se filmen från föreläsningen måndagen den 2 november 2009 här: