”Det är som om jag inte är en människa”

Fokus i avhandlingen ligger på hur varje individ, en icke-medborgare som befinner sig olagligt i landet, uppfattar sitt hälsotillstånd, vilka önskningar om hälsa och vård hon eller han har och om dessa uppfylls. Det individuella perspektivet används istället för de vanligare begreppen hälsobehov och hälso- och sjukvårdsbehov som mer utgår från vårdgivarens perspektiv.

– Att önskningarna inte uppfylls beror delvis på att individen inte har tillgång till vård men också på att den vård som erbjuds inte nödvändigtvis är den vård som individen önskar sig, säger Ramin Baghir-Zada. ”Tabletter hjälper inte alls” och ”Jag behöver uppehållstillstånd för att må bättre” var vanliga uttryck bland dem jag intervjuade som knöt sitt hälsotillstånd till hur de hade det rättsligt, socialt och ekonomiskt.

I ett avsnitt i avhandlingen diskuterar Ramin Baghir-Zada vilket begrepp som ska användas för att bäst beteckna de intervjuade som grupp. Han vill inte använda de vanliga begreppen gömda flyktingar eller papperslösa.
– Jag har valt att kalla gruppen för illegala utlänningar för att bland annat tydligt visa den rättsliga status som de har, säger han.

 

Ramin Baghir-Zada har intervjuat 42 personer som befinner sig olagligt i Sverige och 38 som befinner sig olagligt i Nederländerna.

 

– Vanliga hälsobesvär hos de intervjuade var tandvärk, huvudvärk, magsmärtor, högt blodtryck, depressioner och andra psykiska problem, känslan av att inte ”må bra” eller att ha ”mycket ont” i hela kroppen, säger han.

 

Ramin Baghir-Zada har också intervjuat representanter från frivilliga organisationer, kyrkor, invandrarorganisationer, hälso- och sjukvården och andra som påverkar vardagslivet och hälsotillståndet för dessa människor. Frivilliga organisationer som erbjuder vård till människor som befinner sig olagligt i landet erkänner att det är svårt att ge en effektiv behandling när det gäller psykiska besvär och kroniska sjukdomar.

 

– Detta beror på de illegala utlänningarnas brist på ”stabila grunder” och att kroniska sjukdomar som diabetes kräver kontinuerlig behandling, säger Ramin Baghir-Zada.

 

I både Sverige och Nederländerna exkluderas icke-medborgare som befinner sig olagligt i landet från det offentliga sjukförsäkringssystemet, undantaget barn under 18 år som är tidigare asylsökande. Men i Nederländerna finns det en statlig fond som hälso- och sjukvårdspersonal kan få ersättning för om den erbjuder ”medicinskt nödvändig vård” till dessa personer.

– I en EU-studie rangordnas Sverige bland de sämsta när det gäller att tillhandahålla vård åt illegala utlänningar, säger Ramin Baghir-Zada.

 

Han hoppas att avhandlingen kan bidra till en bredare diskussion och ett mer konsekvent och ärligt beteende från aktörerna inom området.

– Det är naivt att tro att vårdpolitik kan särskiljas från migrationspolitik, säger Ramin Baghir-Zada. Perspektivet ”Vård för alla” som aktivister och fackliga organisationer använder utgår från att det är vårdgivaren som bestämmer vilken vård som ska tillhandahållas. Hänsyn tas inte till individernas rättsliga status, som skapar ångest och oro, och till de begränsade möjligheter som de har att bestämma över sina egna liv. Till exempel har de ingen formell tillgång till arbetsmarknaden.

 

Ramin Baghir-Zada disputerar på sin avhandling ”Illegal Aliens and Health (Care) Wants. The Cases of Sweden and the Netherlands” 23 oktober kl 13 i aulan på Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS. Opponent är professor Godfried Engbersen, Erasmus Universiteit Rotterdam.

 

Tweet