Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Människor i utanförskap saknar ingångar via litteraturen

2017-03-28

LITTERATURFESTIVAL: Människor i utanförskap behöver förebilder och anspråk men litteraturvärlden är knappas längre någon väg in i samhället, enligt professor Magnus Nilsson. Han ser stora skillnader mot 1920-talet, när han idag, tisdag, talar på den stora litteraturkonferensen ReadMe i Malmö. 

Det är fjärde året i rad som ReadMe arrangeras och i år med en utökad litteraturfestival. En del av arrangemangen sker på Malmö högskola. Årets tema är utanförskap där litteraturen skulle kunna ha en unik möjlighet.

- Jämför med vad som skedde på 1920-talet, säger Magnus Nilsson. Samma saker händer inte idag och man måste fråga sig varför.

Demokratisering av författarkåren
På 1920-talet, framhåller Nilsson, ändrades författarkårens sammansättning på ett genomgripande sätt. Något som kallas ”parnassens demokratisering” inträdde och det var inte längre självklart att man behövde studentexamen och universitetsutbildning för att bli författare. Arbetarförfattare som Harry Martinsson, Ivar-Lo Johansson, Moa Martinsson och Eyvind Johnson blev skribenter att räkna med och på 1930-talet kom arbetarlitteraturens stora genombrott. Här sker alltså både en social och innehållsmässig stor förändring.

- Författare som Harry Martinsson och Eyvind Johnson kom från usla förhållanden, fortsätter Nilsson. Martinsson auktionerades exempelvis bort som barn i ett extremt fattigt Sverige där många saknade mat för dagen och där utbildning var ett privilegium för överklassen. Ändå lyckades båda ta sig ända in i Svenska Akademin och till och med få Nobelpris i litteratur.

Det var också en tid då arbetarrörelsen satsade på bildning, litteratur och konst, enligt Nilsson. Tidningen Lantarbetaren hade exempelvis ambitiösa kultursidor riktade till statarna, som levde i vad vi idag skulle kalla ”extremt utanförskap”.

Idag för låg kulturpolitisk ambition
- Idag lever fortfarande många människor i utanförskap, fortsätter Nilsson. Detta har större synlighet i litteraturen än i det politiska samtalet inte minst tack vare arbetarförfattarna. Men litteraturens kraft underskattas och de kulturpolitiska ambitionerna är för låga. Det är behjärtansvärt med läs- och skrivfrämjande verksamheter, men ofta handlar det om att få folk att ”berätta sin historia” på en hemsida eller att lära dem att skriva CV.

magnus_nilsson_liten_debatt- Dock finns ett stort värde i att människor blir läsande och skrivande i mer kvalificerad mening: det förändrar människors självbild men också hur vi ser på varandra. Att ingen idag tycks tro att de som lever i utanförskap skulle kunna bli framstående författare eller uppskatta avancerad litteratur, trots att de på många sätt har bättre förutsättningar än Martinsson och Johnson, är illavarslande. Det tyder på att vi gett upp idén om ett rättvist samhälle.

Livet är också att tänka, drömma och njuta
-Livet handlar inte bara  om att arbeta, äta och sova. Vi måste också tänka,drömma och njuta av det som är vackert.
Det ,menar Nilsson, kan inte vara förbehållet en viss grupp utan borde vara en mänsklig rättighet oberoende av ursprung. Att Johnson och Martinsson fick Nobelpriset visade att även de som kommer från den extrema underklassen fullt ut är människor. 

Text: Helena Smitt

Senast uppdaterad av Helena Smitt