Mikael Stigendal, professor i sociologi och verksam på Urbana studier, Fakulteten för kultur och samhälle, inleder vårens Urbanseminarier med att prata om Malmö – de två kunskapsstäderna. Foto: Leif Johansson

Om Malmö och om den långa, fortfarande pågående resan till kunskapsstad har det ofta handlat i Mikael Stigendals forskning. Han är uppvuxen i staden, har skrivit böcker om och forskat på den i ett kvartssekels tid och när sedan länge en dröm om att förändra kunskapssynen:
– För mig handlar kunskap om förståelse, färdigheter och förtrogenhet minst lika mycket som om fakta. Du kan aldrig göra kunskap till bara en fråga om kvantifieringar. Jag känner mig lika hemma i att läsa teorier och prata med folk om viktiga samhällsfrågor, som att snacka med ungdomarna på Hermodsdal.

Varit med sedan starten
Mikael Stigendal har varit aktiv på inte mindre än tre av högskolans olika områden och funnits med ända sedan högskolan startades. Kännetecknande för hans forskning är att den bedrivs nära praktikerna, ute i samhället, bland människor. Hur kommer man åt problemen med utanförskap, fattigdom, kravaller, stenkastningar, bränder?
– Jag tror inte att det är otur eller slump att det har blivit så. Men jag vill komma bort från att beskriva Malmö i termer av ont och gott. Det är snarare två tendenser som verkar i den malmöitiska samhällskroppen. Jag tror inte att det går att besvara frågan bara genom att koncentrera sig på områdena Rosengård, Hermodsdal, Lindängen, man måste koppla dem till hela den övriga utvecklingen. Och sätta in det i det globala perspektivet. Läget har blivit oerhört mycket mer komplext och svårbegripligt än vad det var tidigare.

Knäcka koder och passera gränser
När planerna på Malmö högskola skissades vid mitten av nittiotalet var staden nere i skorna och arbetslösheten var hög.
– Idén om en högskola här gjorde mig väldigt entusiastisk. Just inriktningen att vara lite mer öppen än ett traditionellt universitet, att ta vara på potentialen i Malmö.
Men Mikael Stigendal vill gärna skjuta hål på namnet Malmö som kunskapsstad.
– Alla de som inte är med i detta, framställs som problem. Hade den underordnade kunskapssynen haft mer utrymme – den att kunskap är mer än bara fakta – hade man kunnat se att unga med lite sämre betyg också är kunniga: de kan knäcka koder och passera gränser som samhället byggt upp mellan innanförskap och utanförskap. Insåg man det skulle man lägga mycket mera krut på att ta tillvara denna kunskap.
Samarbetet mellan högskolan och staden är fundamentalt, menar Mikael Stigendal:
– VI lever i ett samhälle där människor har mycket mer olika bakgrund. Vi måste vända oss utåt och utveckla våra kontakter. Det gör att det behövs en kunskap och kompetens i att hantera de här skillnaderna. Finns det människor i den här staden som har blivit bra på det, borde man intressera sig för vad det är de är bra på och ta tillvara deras kunskap.

Unga kan bidra till forskning
Mikael Stigendal exemplifierar med ett ideellt projekt han arbetar med: Ung i forskning – en spin-off från den kommunala satsningen Ung i sommar som ger sommarjobb.
– Här rekryteras tio unga som kan vara med och bidra till forskning. De har erfarenheter från sina områden, mer eller mindre bearbetade. De har interkulturell kompetens och därigenom en förmåga att ta kontakt med folk, göra intervjuer, få tillgång. Under fyra veckor ska de ta reda på vad som är problemen och vad som är möjligheterna med deras områden.
Projektet har löpt tre somrar och utvärderingarna visar högsta betyg från ungdomarna. Varje gång.
– Kunskap är inte något som vi bara har, utan är också något som vi gör. När man ska forska är det inte bara siffror man kan ha glädje av. Människor har en massa erfarenheter. Ofta inte utvecklade till kunskap. Men om man kan skapa vettiga sammanhang och arenor där de kan vara med på sina egna villkor, kan man tillsammans bearbeta viktiga erfarenheter och göra det till något som kallas kunskap.

Tweet