Finns det ett motsatsförhållande mellan forskning och poesi?

– På ett sätt – inom forskning ska man vara strukturerad och rationell, men samtidigt ska man undersöka världen. Jag gör det också med dikter, undersöker. Det är mycket associationer, jag vet inte i början vad det ska bli. Det stämmer för mig i forskningen också, när det gäller kvalitativa metoder. Under arbetets gång kan man ledas in i nya spår.

Tuija Nieminen Kristofersson disputerade 2002 med avhandlingen ”Krisgrupper och spontant stöd” om krisgruppernas arbete efter Göteborgsbranden 1998.

Tuija föddes i Finland och flyttade till Sverige som tonåring. Forskningen och författarskapet har varit parallella spår.

– Jag var elva-tolv år när jag började skriva dikter och dagbok, men i och med flytten till Sverige stannade det av ett bra tag. Jag kom igång igen när vi fick vårt första barn. Jag blev publicerad i kulturtidskriften Vår lösen. Det var en stark upplevelse, jag bara skrev ner en del på maskin och skickade in utan att gallra, och de blev antagna. Jag blev jätteförvånad.

Forskning om social oro
Forskningsprojektet Sociala risker leds av P-O Hallin och involverar forskare från Urbana studier på Malmö högskola och från Lunds universitet. Det är ett forskningsprojekt som ska jämföra och analysera bostadsområden i Malmö och Helsingborg.

– Det handlar om social oro och bland annat ungdomars levnadsvillkor. Vad gör att ett område är oroligt, medan ett annat som ligger intill och har samma socioekonomiska förutsättningar fungerar? En databas byggs upp för att se hur bränder kan kopplas samman med andra uppgifter i ett område.

– När jag forskar försöker jag skriva med tanke på de människor jag har intervjuat, att de personerna ska kunna läsa och förstå det jag skrivit.

Forskningscirkel om poesi

Tuija har också provat att kombinera forskning med poesi. I en forskningscirkel för vårdpersonal som hon ledde tillsammans med Margareta Rämgård, sjuksköterska och forskningsstrateg på Kommunförbundet Skåne, bjöd de in personer som arbetade med vård i livets slutskede, och använde poesi för att försöka förstå processerna i arbetet med svårt sjuka människor.

– Poesi kan fungera så att det sätter igång mycket associationer och tankar, men man behöver inte redovisa det, eller redogöra för sina känslor. Var och en kan behålla sin integritet och ta till sig det man kan på sina egna villkor.

Har du funderat på att arbeta med poesi i Sociala risker-projektet?

– Än så länge har det inte dykt upp något tillfälle men jag har det i bakhuvudet om det skulle passa.