– Kunskaper om det kliniska samtalet och den vetenskapliga evidensen av betydelsen av samtalet för vårdkvaliteten och det odontologiska behandlingsresultatet är fortfarande svagt. Kunskaperna här är grunda och vi som tandläkare borde lära oss mer genom forskning, menar Katarina.

Att odontologer inte har sysslat med denna typ av forskning kan ha flera förklaringar.
– Forskningsområdet är förhållandevist ungt. Det har länge inte funnits någon odontologisk forskningstradition på området. Inom medicinen började man forska på detta under 1930-talet och där har man sedan dess tillskansat sig en hel del kunskap.

– Mellan de medicinska och odontologiska sammanhangen är mycket lika vad gäller klinisk kommunikation. Men det finns ändå det som skiljer sammanhangen åt.  Inom tandvård sker för det mesta all behandling i munnen, som är det organ vi kommunicerar med. Munnen är också ett centralt område för människans jag och behandling i munnen ger därför många gånger upphov till ångest och oro som i sin tur kan påverka kommunikationen. Dessutom sker de kliniska samtalen oftast i miljöer där man är omgiven av obehagliga, ibland ”hotfulla” instrument.

Katarina Sondell blev färdig tandläkare 1972 vid Umeå universitet. Hon disputerade 2001 vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola med avhandlingen ”Verbal Communication in prosthetic dentistry. Input - Process – Outcome”. Hon är verksam vid Odontologiska institutionen i Jönköping.