Hiphop som folkbildning

Författarna är Johan Söderman, lektor med inriktning mot ungdomskultur på Lärarutbildningen vid Malmö högskola, och Ove Sernhede, professor på Centrum för Urbana studier vid Göteborgs universitet.

	Johan Söderman

I Planet Hiphop beskriver de hiphop-kulturens framväxt från starten i New York på tidigt 1980-tal till att bli en del av den kommersiella och globala musikindustrin.
Redan tidiga företrädare som New York-dj:n Africa Bambaataa, som hade en viktig roll i spridandet av hiphopkulturen på 1980-talet, underströk vikten av utbildning som ett sätt för afroamerikaner i USA att lämna utanförskapet och få en röst i samhället. Trötta på gängvåldet började ungdomar i stadsdelar som the Bronx utmana varandra på estetiska ”battles” istället.

Paralleller till arbetarrörelsen
Johan Söderman ser likheter med det folkbildningsarbete som arbetarrörelsen stått för i Sverige, och hur nu hiphopen på liknande sätt ger ungdomar i områden som Rosengård en plattform. 
– Gatans röst och ansikte i Malmö är ett exempel som utgår från hiphopen. Den är inne  i föreningslivet och folkrörelserna, säger Johan Söderman.

Trots den globala spridningen har den alltid haft ett lokalt uttryck. Om det i USA var afroamerikaner och hispanics som varit tongivande är det i Rosengård unga med ursprung i t ex Latinamerika eller Balkan som rapar om svenska förhållanden, säger Johan Söderman.
– De går in i en kultur och erövrar på så sätt språket. Vi ser nu flera unga skribenter och debattörer som har en bakgrund i hiphopen och miljonprogramsområden. En sådan som Adam Tensta skriver om vad hiphopen betytt för honom.

Akademiskt ämne i USA
USA har 300 universitet någon undervisning om hiphop. Det hålls akademiska konferenser och otaliga kurser där den vävs  in i undervisning om såväl idrott som fotosyntesen.  I USA har hiphopen gett upphov till 365 doktorsavhandlingar medan akademiseringen i Sverige precis har börjat. Också bildningsförbunden diskuterar hur man ska göra, menar Johan Söderman.  
– Det funkar inte på samma sätt som med ett popband, att man har en cirkel som repar en gång i veckan. Strukturen är mycket lösare och bygger inte heller alls på instrument på samma sätt. Jag tror man måste hitta eldsjälar som kan starta något sådant.

Tweet