Fem frågor till Magnus Nilsson

Varför ville du skriva denna bok?

- Jag har forskat om litteratur och klass och om arbetarlitteratur, och när jag kom tilI IMER kändes det naturligt att titta på etnicitet också, så då smälte allt ihop till en bok om litteratur, klass och etnicitet.

Vad menas med att mångkulturen är föreställd?

- Uttrycket anspelar på idén om nationen som en ”föreställd gemenskap”. Under senare år har vi ofta föreställt oss Sverige som ett mångkulturellt samhälle, och det får konsekvenser för hur vi ser på verkligheten. Bland annat framstår etniska och kulturella skillnader som viktiga, medan andra frågor, exempelvis frågor om klass, hamnar i skymundan. Jag har försökt undersöka dessa konsekvenser på litteraturens område och har bland annat kommit fram till att den föreställda mångkulturen lett till ett ökat intresse för ”invandrarlitteratur” och frågor om etnisk identitet, medan frågor om klass ofta osynliggjorts. Trots att ”invandrarförfattarna” inte skriver särskilt mycket om etnicitet, och trots att det finns många samtida författare som skriver om klass.

Du deltog också nyligen på ett seminarium i Göteborg där det diskuterades om invandrarlitteratur är den nya arbetarlitteraturen, en frågeställning som väckts i massmedia eftersom många böcker den senaste tiden handlat om att vara invandrare eller ha invandrarbakgrund. Vad tycker du om den frågeställningen, är det så?

- Det tycker jag är en dum frågeställning. En av konsekvenserna av den föreställda mångkulturen är att ”invandrarlitteraturen” kommit att betraktas som vår tids arbetarlitteratur. Men klass och etnicitet är väldigt olika saker och det blir problem om man smälter samman dem så, och det håller de flesta ”invandrarförfattarna” med mig om.

Din forskning och undervisning handlar om arbetarlitteratur och om frågor om klass och litteratur. Vad är arbetarlitteratur, hur ser den ut?

- Den kan se ut nästan hur som helst och har ändrat sig genom åren. Den är föränderlig helt enkelt. Två samtida författare som kan kallas arbetarförfattare är Susanna Alakoski och Åsa Linderborg. De har inte mycket gemensamt med exempelvis Maria Sandel och Leon Larsson som var två av de viktigaste arbetarförfattarna för hundra år sedan, ändå ingår de i samma arbetarlitterära tradition. I min förra bok, ”Arbetarlitteratur”, skrev jag att arbetarlitteratur är litteratur som läsarna kopplar ihop med arbetarklassen. 

Vad ska din nästa bok handla om?

- Nästa bok ska handa om arbetarlitteratur från folkhemsepoken, från 1933 till 1976, den tid då socialdemokraterna oavbrutet hade makten och det svenska välfärdsamhället byggdes upp. Jag ska se hur arbetarförfattarna skrev om arbetarklassen folkhemmet, och det kommer att bli väldigt spännande.