Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Transforming Dual Cities. A study of Integrating Sustainability through Urban Passages of Mobility

Contact person: Carina Listerborn
Responsible: Carina Listerborn
Co-workers: Karin Grundström, Magnus Johansson, Peter Parker, Tim Delshammar, Kenneth Olwig and Ragnhild Claesson
Partner: SLU Alnarp och Malmö stad
Funding: Formas
Timeframe: 2010-10-01 -- 2015-12-31
Faculty/Department: Faculty of Culture and Society, Faculty of Culture and Society, Urban studies
Subject: Samhällsvetenskap

Transforming Dual Cities. A Study of Integrating Sustainability through Urban Passages of Mobility is a transdisciplinary research project conducted in collaboration with practitioners in the programme Sustainable Urban Development in Malmö - from East to West, that run between 2010 - 2014. In 2009, the City of Malmö received financial support from the Delegation for Sustainable Cities to connect two segregated parts of the city through a pedestrian and cycle path (Rosengårdsstråket), with the aim to reach the vision of an integrated sustainable city.

The ambition was to create a world class demonstration area in sustainable urban development. Based on methods such as interviews, place analysis, participant observation, document analysis, artistic projects and workshops, the researchers have followed specific place related processes, as well as analyzed the actual path. The research team have explored the planned project and its implementation, covering aspects of ideas and discourses, planning practice, user experiences and place-making, in order to answer the overall research question of how social integration could be more prevalent in the sustainability practice, and in a mutual learning process, develop an understanding of the possibilities and limitations of using paths as means of urban transformation. The researchers analysed the expectations of different planning stakeholders in relation to the material outcomes and social practices of an urban transformation project. The research comprises three interrelated levels; 1) Paths integrating the sustainable city, discursive and material 2) Transforming practices amongst planners, 3) Place-making for an integrated sustainability, and how different users may influence places and develop their own cultural heritage. Theoretically, the project draws discussions on the sustainability consensus discourse (Sachs 1993, Campbell 1996, Hajer 1995, Swyngedouw 2007), as sustainable development often searches for a holistic approach, while the included goals are in fact clearly dispersed.

Part 1 reveals the assumptions and the underlying ideas about paths as a strategy for sustainable development amongst planners. The path is reinforced by related concepts, eg ?4.e the urban environment?, the attractive and mixed city. Paths appears in many different forms; green paths, bicycle paths, walkways and risks becoming unclear. An advantage of the path-concept is that the term includes various kinds of mobility, unlike a site-specific design. The focus shifts thereby from the individual building or district to public places. At the same time, paths and upgrading of the public spaces compensates for the economic shortcomings in the public sector and their inability to act on the housing segregation.

Part 2 illustrates how planners are working with social sustainability and how civil society organizations are shaped and maintained in collaborative practices. The research also demonstrates how forms of external collaboration are used to legitimate broader urban development strategies. Finally, the research also problematizes the role of externally funded projects. These projects provide opportunities for experimentation with novel participatory practices but are difficult to evaluate and the results are difficult to implement when project funding ends. Thus, projects experimenting with participatory methods may paradoxically sustain rather than shift practices.

Part 3 shows how urban gardening and cultural heritage can be part of place-making processes. Urban gardening can serve as an arena for social networking. However, it is important that the site is visible and clear for the surroundings and that the choice of location will not conflict with other users´ everyday needs. Urban gardening will not make a difference if it is not adapted to the site and supported with resources. Cultural heritage can be about various narratives in a city with local-global relations. One researcher conducted workshops with a women´s organisation and an artist, where the group´s stories and glocality set the planning agenda. Planners took part in the last workshop. The approach raised new perspectives on place-making from both sides.

Together, the concept of paths in planning can have a strategic and a unifying purpose at the central level of the municipality, however, the concept may be less clear from the public´s perspective, where other spatial and social relations are more important. New methods developed by externally funded investments could risks to play a limited role in the local planning practice, while paths has become a more established strategy within the municipal urban development plans. The transdisciplinary approach was useful to get closer to the practitioners understandings and ways of working, while the integration of research into practice, has to compete with the tacit knowledge and risks being excluded in everyday practice.

Beskrivning på svenska

Omvandling av fragmenterade städer. En studie av att integrera hållbarhetsmål genom urbana rörelsestråk (FORMAS och RAÄ)

Forskningsprojektet tar sin utgångspunkt i Malmö stads utvecklingsarbete för att knyta ihop de socio-ekonomiskt skilda östra och västra delarna genom förstärkandet av ett stråk, s.k. Rosengårdsstråket. Stråket avsåg samordna en ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar utveckling, med ambitionen att bli ett demonstrationsområde för hållbar stadsutveckling genom att uppmuntra till ökad rörelse och skapa intressanta mötesplatser längs vägen. Den transdisciplinära studien har genomförts i samarbete med kommunala aktörer, som även ingått i en referensgrupp. Syftet med projektet är att utveckla en fördjupad förståelse av integrerad hållbar stadsomvandling, som diskurs och praktik, med tyngdpunkt på social hållbarhet. I fokus för studien står olika aktörers förväntningar och tolkningar av hållbar stadsomvandling genom stråket. Projektet omfattar tre delar 1) Föreställningar kring stråk som integrerar den hållbara staden, 2) Planerares erfarenhet av hur hållbarhetsmålen påverkar deras praktik och professionella roll, 3) Platsskapande initiativ där medborgares möjligheter att själva påverka platser, och skapa sina kulturmiljöer, undersöks. Forskarna har följt specifika platsrelaterade processer, samt analyserat själva stråket. Metoderna har varit intervjuer, platsanalyser, deltagande observationer, dokumentanalys, konstnärliga projekt och workshops. Projektet har sin teoretiska bas i forskning om hållbarhetsdiskursens potentiellt konfliktfyllda relationer och avser belysa hur sådana förhållanden hanteras i praktiken.

Stråk, språk och föreställningar

Del 1 visar de föreställningar och bakomliggande förgivettaganden om stråk som strategi för hållbar utveckling som etablerats hos tjänstemännen. Stråket förstärks genom relaterade begrepp, t.ex. det 4.e stadsrummet och den attraktiva blandstaden. Stråk förekommer i många olika former; grönstråk, cykelstråk, gångstråk och riskerar att bli oklart i sin innebörd. En fördel med stråkbegreppet är att det inkluderar olika sorters mobilitet, till skillnad från en fixering vid en specifik gestaltning. Fokus flyttas härigenom från den enskilda byggnaden eller stadsdelen till offentliga platser. Samtidigt kompenserar detta fokus på stråk de offentliga aktörernas brist på möjliga insatser för att bryta upp bostadssegregationen.

Former för delaktighet

Del 2 studerar hur tjänstemän arbetar med social hållbarhet och i synnerhet att aktivt skapa delaktighet i förvaltning av offentliga platser som i ett led i att skapa inkluderande platser. Studierna visar hur externa parter skapas och upprätthålls för att kunna driva delaktiga former av samarbete. Forskningen visar även hur dessa former för delaktighet används för att legitimera bredare ansatser i stadsutveckling. Slutligen uppmärksammas en problematik kring externt finansierade projekt i dessa avseende. Externfinansierade projekt fyller en viktig roll i att utveckla och legitimera nya metoder. Med en krympande offentlig budget kan externfinansierade projekt bana nya vägar eftersom projekten tillför ekonomiska resurser och status. Samtidigt är projekten svår att utvärdera och implementera i ordinarie verksamhet. De nya arbetssätt som utvecklas kan snabbt förlora sin legitimitet när finansieringen upphör. Projekt som experimenterar med deltagande kan därför paradoxalt stärka existerande arbetsformer snarare än att skapa nya möjligheter delaktighet.

Platsskapande processer

Del 3 visar hur stadsodlingar och kulturarvet kan utgöra platsskapande processer. Stadsodling kan fungera som en arena för att utveckla de sociala nätverken i ett område. Det är dock viktigt att platsen är läsbar för omgivningen och att valet av plats inte kommer i konflikt med andra brukares vardagliga behov. Stadsodling kommer inte att bidra till förändring om den inte anpassas till platsens förutsättningar och stöttas med resurser. Kulturarvet handlar om berättelser och för att fördjupa förståelsen kring hur olika berättelser skapas genomfördes workshops med en kvinnoförening och en konstnär, där gruppens egna berättelser styrde. Till workshopen bjöds sedan planerare in för att ta del av deras visioner. Tillsammans visar delarna att stråk-begreppet kan ha en strategisk och samlande betydelse på central nivå, men vara mindre tydlig ur medborgarnas perspektiv där andra rumsliga och sociala relationer är viktigare. Nya metoder som utvecklas genom externt finansierade satsningar riskerar att bli en passus i den lokala planeringspraktiken, men stråk har dock kommit att bli en strategi i den kommunala stadsutvecklingen.

Senast uppdaterad av Magnus Jando