Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Populärmusik och folkbildning

Kontaktperson: Johan A. Lundin
Ansvarig: Johan A. Lundin
Finansiär: Malmö högskola
Tidsram: 2014-01-01 -- 2016-01-01
Forskningsprofil: Utbildningsvetenskap
Fakultet/institution: Fakulteten för lärande och samhälle, Individ och samhälle
Ämne: Humaniora och religionsvetenskap

Musik har alltid varit ett viktigt inslag i de svenska folkrörelserna. Den har hörts klinga vid såväl Godtemplarnas nykterhetsmanifestationer och arbetarrörelsens första majdemonstrationer som vid Frälsningsarméns helgelsemöten. Det var dock förhållandevis sent som populärmusiken vann inträde och acceptans inom folkbildningen. Ett avgörande steg för förändring var den statliga utredningen Folkbildning för 80-talet. Denna menade att folkbildningens organisationer borde få resurser för att kunna medverka till att förverkliga de av staten uppställda kulturpolitiska målen. Ett av dessa mål var att ”ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakten mellan människor” (Håkansson, Lundin & Nilsson 2009).

Under 1980-talet kom musikverksamheten inom studieförbunden att växa lavinartat. I början av årtiondet var den så kallade improvisatoriska musiken endast 1,3 % av den totala verksamheten i studieförbunden, men knappt tio år senare hade den vuxit till nästan 10 % och var den enskilt största verksamheten (Håkansson, Lundin & Nilsson 2009). Musikverksamheten har sedan fortsatt att växa. År 2007 var 14 % av studieförbundens cirklar så kallad improvisatorisk musik. Studieförbunden tillhandahåller idag tillsammans 4300 replokaler till 10600 band och genomför cirka 40 000 musikcirklar (Folkbildningsförbundet 2009).

Trots att populärmusiken är en betydande del av folkbildningens verksamhet har det allt sedan begynnelsen omgärdats av en viss skepsis. Detta kan ses som ett slags ”kultur-snobbism” där populärmusiken tillskrivits en lägre kulturell status än andra former av musik. Man har också ifrågasatt om det verkligen är folkbildande att spela i ett band (Lundin, 2010).Denna skepsis är kanske också en av anledningarna till att det finns förhållandevis lite skrivet om populärmusik och folkbildning. För trots sin stora andel av verksamheten är populärmusiken

förhållandevis osynlig i såväl den i övrigt omfattande folkbildningsforskningen som i andrasammanhang (Lundin, 2012). Syftet med studien Populärmusik och samhälle är att synliggöra de processer som låg till grund för populärmusikens inträde i folkbildningen under 1980-talet, samt undersöka på vilket sätt populärmusiken påverkat folkbildningen.

2009: "Rockmusik och folkbildarnas gränser” (tillsammans med Peter Håkansson och Fredrik Nilsson), i Populärmusik, uppror och samhälle, Skrifter med Historiska perspektiv, no. 8, Malmö högskola, Malmö

2009: "Rock för ett hus" (tillsammans med Peter Håkansson), i Populärmusik, uppror och samhälle, Skrifter med Historiska perspektiv, no. 8, Malmö högskola, Malmö

2010: ”Tjejen i Fönstret. Rockmusik, genus och folkbildning”, i Mycket mer än bara rock. Musik, ungdom och organisering, J. Bjälesjö, P. Håkansson & J.A. Lundin (red.), Svenskt rockarkiv, Hultsfred.

2010: ”Inledning”, i Mycket mer än bara rock. Musik, ungdom och organisering, J. Bjälesjö, P. Håkansson & J.A. Lundin (red.), Svenskt rockarkiv, Hultsfred

2012: ”Ouvertyr”, i Intro – En antologi om musik och samhälle, J.A. Lundin (red.), Malmö

2014 : ”Hiphop som väg till socialt kapital och lärande – en studie av studieförbundet Vuxenskolans hiphopverksamhet (med Johan Söderman), i Coda – andra antologin om musik och samhälle, Askander M., Lundin J. & Söderman J. (red.), Kira förlag Malmö

 

Senast uppdaterad av Magnus Jando