Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Tillhörighetspolitik i ett förändrat medielandskap

Kontaktperson: Emil Persson
Ansvarig: Emil Persson
Finansiär: Hamrins stiftelse; Svenska institutet/Visbyprogrammet; Karl Staafs stiftelse
Tidsram: 2011-04-01 -- 2016-04-30
Fakultet/institution: Kultur och samhälle, Globala politiska studier
Ämne: Samhällsvetenskap

Mitt forskningsproblem utgår från två generella antaganden. Det första är att media i hög grad utgör det rum där vi kommer i kontakt med "den andre", och där tillhörighet och politiska gemenskapers gränser förhandlas. Det andra är att medielandskapet för närvarande genomgår dramatiska förändringar, t ex fragmentering, globalisering och digitalisering, vilket innebär att dagens medielandskap är en radikalt annorlunda miljö än för några decennier sedan. Jag tror att detta innebär att dynamiken i medialiserade gränsdragningar – d v s hur ett "vi" och ett "de" konstrueras genom medierna – håller på att förändras. Att avgöra vem som tillhör och vem som inte tillhör den föreställda gemenskapen är kanske inte längre ett privilegium för nationella eliter, eftersom dominerande föreställningar om innanför- och utanförskap i allt högre grad "besvaras" och utmanas av alternativa berättelser.

Globala medietransformationer har påverkat olika samhällen på olika sätt. I Ryssland har vi sedan sekelskiftet sett två tendenser vilka synbart pekar i olika riktningar. Å ena sidan har den federala makten stärkt sitt grepp om medierna, med resultatet att större delen av medieinnehållet på tv och i större dagstidningar överensstämmer med regimens hållning. Å andra sidan, på grund av internets genomslag kan den som är online publicera vad som helst när som helst och uttrycksmöjligheterna är större än någonsin. Detta innebär att dagens strider om tillhörighet i Ryssland utspelas i ett motsägelsefullt medielandskap som inte liknar något vid tidigare sett. Det finns en censurerad mainstream där en stark auktoritativ röst berättar vem som tillhör och vem som inte tillhör, men också en alternativ mediesfär där en mångfald av narrativ stör dominerande konstruktioner av tillhörighet. Jag tror att gemenskapers gränser förhandlas i en dialogisk process där den styrande eliten fortfarande dominerar, men – på grund av ett mer interaktivt medielandskap – folket kan tala tillbaka på ett vis som vi inte sett tidigare.

Det övergripande teoretiska syftet med denna avhandling är att studera den medialiserade gränsdragningens dynamik i ett medielandskap i förändring. Medan staten under sovjettiden hade full kontroll över vem medierna porträtterade som "den andre" (omväxlande troskijiter, judar och amerikaner), medialiserade gränsdragningar i dagens Ryssland är en mer komplex process. Jag menar att det inte är nog att studera mainstream-offentligheten, utan vi bör undersöka hur denna sfär samexisterar med alternativa medierum – jag kallar dem motoffentligheter – i ett nätverk av relationer. Jag tror att de narrativ som finns i mainstreammedia bara kan förstås i relation till alternativa berättelser, och vice versa.

Det övergripande syftet med detta avhandlingsprojekt är sålunda att undersöka medialiserade gränsdragningar i ett förändrat medielandskap. I ett antal fallstudier studerar jag "tillhörighetsprojekt", strävanden att definiera och avgränsa politiska gemenskaper, av de som har makten att göra detta, samt hur dessa projekt utmanas av andra politiska aktörer. Det empiriska materialet är hämtat från samtida rysk media. Den första fallstudien undersöker de kommande olympiska vinterspelen i Sotji 2014 som ett sådant tillhörighetsprojekt, vilket projicerar särskilda berättelser om vad Ryssland är och vilka ryssarna är, till den egna nationen och till världen. Som ett globalt mediespektakel par excellence erbjuder OS ett oöverträffat tillfälle att skapa internationell synlighet för hegemoniska tillhörighetskonstruktioner, men också för oppositionell identitetspolitik. Den andra fallstudien studerar debatten om ett lagförslag som för närvarande håller på att införas i Ryssland, vilket förbjuder vad man kallar "homosexuell propaganda".

Projektet finansieras delvis av Carl Olof och Jenz Hamrins stiftelse. Fältstudier har möjliggjorts genom stipendier från Svenska institutets Visbyprogram och Karl Staafs stiftelse.

Description in English

The problem dealt with in this thesis starts in two simple assumptions. First, that in our time, the media – widely conceived – provide the most important framework for the appearance of Others and, consequently, for the negotiation of belonging and boundaries of political communities. Second, that the media themselves are going through dramatic transformations, e.g. proliferation, globalization and digitalization, which means that the global media environment today is profoundly different than a few decades ago. I believe that in such a new media environment, the dynamics of mediated boundary-making - i.e. how collective selves and others are constructed in the media – are changing. Defining who belongs and who does not belong to the imagined community might no longer be a privilege of national elites, because dominant constructions of insider- and outsiderness are increasingly reacted to and challenged by alternative narratives.

Global media transformations have affected different societies differently. In Russia, we have since the turn of the century witnessed two tendencies, apparently pointing in opposite directions. On the one hand, the federal state has tightened its grip on the media with the result that most messages expressed on television and in major newspapers are in line with the regime. On the other hand, due to the explosion of the Internet, anyone who is online can publish anything instantly and the possibilities of expression are larger than ever. Thus, today´s "battles of belonging" in Russia take place in a contradictory media landscape unlike any we have seen before. There is a strictly censored mainstream with a strong authoritative voice telling us who is in and who is out, but also an alternative sphere with a multitude of narratives which disrupt dominant constructions of belonging. I believe the boundaries of community are negotiated in a dialogical process in which the ruling elite still dominates, but – due to a more and more interactive mediascape – the subjects can now talk back in a way not seen before. Whereas in the Soviet Union, the state had total control over whom the media depicted as Other (alternately Trotskyites, Jews and Americans), mediated boundary-making in contemporary Russia is a more complex process. In my view it is not enough to study the mainstream public sphere but we should explore how this sphere coexists with other alternative media spaces – I call them counterpublics – in a web of interrelations. I believe the narratives of the mainstream can only be understood in relation to alternative stories and vice versa.

The overall aim of my doctoral thesis is to investigate the dynamics of mediated boundary-making in such a transformed media environment. In a number of case studies, I examine projects of belonging, i.e. attempts to define and delineate the political community by those who have the power to do this, and how these are contested by other political actors. The empirical material is gathered from contemporary Russian media. The first case study investigates the upcoming Olympic Winter Games in Sochi 2014 as such a project of belonging, which projects certain narratives of what Russia is and who the Russians are, to the nation and to the world. As the global media spectacle par excellence, the Olympics provide an opportunity like no other for getting international visibility not only to hegemonic constructions of community, but also to oppositional identity politics. The second case study investigates the debate about a law proposal which is currently under review in Russia, which prohibits what is called "homosexual propaganda".

The project is partly financed by Carl Olof and Jenz Hamrin's foundation. Grants by the Swedish Institute (Visbyprogrammet) and Karl Staaf's foundation have made possible field studies.

Senast uppdaterad av Magnus Jando