Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Arbetsliv och utestängningsmekanismer

Genom strukturella och institutionella förändringar, t ex att gamla hierarkiska strukturer ersätts med platta organisationer där bred kompetens är av stor vikt samt att många okvalificerade arbetsuppgifter rationaliseras bort, att servicearbetet (t ex städning) professionaliseras och att kraven på utbildning ökar, har arbetslivet i Sverige omvandlats under senare år. Frågan är vad detta betyder för grupper/individer som migrerat till Sverige?  En del forskare (se t ex Broome m fl 1996) hävdar att kraven på ökad kompetens, delvis ”kulturspecifik” sådan, lett till att färre med invandrarebakgrund har arbete och att karriärmöjligheterna blivit sämre. Andra forskare (se t ex Kamali 2006) däremot menar att försämrade möjligheter hos migranter beror på diskriminerande strukturer i det svenska samhället. Enligt forskare som Jan Ekberg (SOU 1995:76) finns det inga empiriska belägg som kan säga att den ena hypotesen är fel och den andra rätt. Det är helt klart att det skett en ökning av kvalifikationskraven i arbetslivet. Samtidigt är det också så att diskriminering, ibland med rasism som fundament, förekommer, även om det ibland är svårt att avgöra vad som är diskriminering och vad som är berättigade krav för vissa befattningar. Det är därför intressant att studera utifrån ett migrationsperspektiv (delvis också ett genusperspektiv) om kraven på ”egenskaper” som social kompetens, kulturell kompetens, att passa in i en arbetsorganisation m m har förändrats i det svenska arbetslivet mellan 1950-talet och fram till idag. Undersökningen kommer att inledas med studier av arbetslivet efter andra världskriget med fokus på en studie om ungerska flyktingar som kom till Sverige 1956-57 och deras inträde i arbetslivet och fortsatta karriärer för att sedan jämföras med våra dagars arbetsliv kopplat till grupper som migrerat under senare år till Sverige.

Senast uppdaterad av Pia Pettersson Blank